SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1911  
BISTRAFF bi3~straf2, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[se BI-, prefix1 2]
jur. straff som ej förekommer ensamt utan bl. i förening med annat straff (hufvudstraffet). Biberg 3: 331 (c. 1823). I fråga om bistraff är det .. mycket vanligt, att deras tillämpning grundar sig å ett annat straffbud än det, som innehåller hufvudstraffet. Hellborn Straffl. 137 (1895). Bistraff, hvilka användas endast i förening med ett hufvudstraff. Hagströmer Sv. straffr. 382 (1902).
Spoiler title
Spoiler content