SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1911  
BISTYRKA bi3~styr2ka, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[se BI-, prefix1 2]
(föga br.) språkv. om (stafvelse med) bitryck; jfr BISTARK. I ord, som har bistyrka, har hufvudstyrkan lågt läge, bistyrkan högt läge t. ex.: högmod. Kræmer Metr. 2: 92 (1893). Dens. Trest. ord 172 (1899).
Spoiler title
Spoiler content