SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1911  
BISTUND, r. l. f.; pl. -er.
Etymologi
[se BI-, prefix1 2]
(†) ledig stund, fristund, mellanstund. Dähnert (1746). Han lämnade .. icke sin hog för studier, utan fullfölgde dem ständigt på sina bistunder, och in på sena nätterna. P. J. Bergius Intr. i VetA 1758, s. 158. Möller (1790).
Spoiler title
Spoiler content