publicerad: 1911
BISTUND, r. l. f.; pl. -er.
Etymologi
(†) ledig stund, fristund, mellanstund. Dähnert (1746). Han lämnade .. icke sin hog för studier, utan fullfölgde dem ständigt på sina bistunder, och in på sena nätterna. P. J. Bergius Intr. i VetA 1758, s. 158. Möller (1790).
Spoiler title
Spoiler content