BISTRÖM bi3~ström2, r. l. m.; best. -strömmen; pl. -strömmar.
Etymologi
[jfr t. beistrom; se BI-, prefix1 2]
(föga br.) biflod, biälf; jfr BIÅ. Indahlselfven och några dess biströmmar. Englund Gedungsen 140 (1853). En biström till Klarelfven. Ljunggren SVH 3: 524 (1881). Sammanslutningen af forsrika biströmmar danar älfven. J. A. Palmén i Atlas ö. Finl. 22: 9 (1899).
