SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1911  
BISYFTE bi3~syf2te, n.; best. -et; pl. -en.
Etymologi
[se BI-, prefix1 2]
relativt underordnadt syfte vid sidan af själfva hufvudsyftet med en handling; biafsikt. Man förebrådde Missionärerna .. politiska bisyften. A. Cronholm i SKN 1842, s. 157. Angreppet mot Ladoga-nejderna (hade) ingått endast såsom ett bisyfte i tsar Alexejs planer. Schybergson Finl. hist. 1: 492 (1887). Schück (o. Warburg) Litt.-h. 1: 366 (1896).
Spoiler title
Spoiler content