SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1911  
BISTÄNDIG, adj.1
Etymologi
[efter mnt. bistendich (se BISTÅNDIG, adj.1)]
(†) = BISTÅNDIG, adj.1 Enkja ær elændig: Ty hænne ær ikke marger bistændig. Bureus Suml. 77 (c. 1600; ordspr.). Skall skrifvas Per Nilsson till, att han är Peter Cruse bijständigh i ransaakningen. RP 1: 175 (1629). — = BISTÅNDIG, adj.1 slutet. Hennes K. M:t Vår högtälskelige gemåhls biständige närvarelse. 2 RARP 6: 610 (1731).
Spoiler title
Spoiler content