BITRYCKIG bi3~tryk2ig, adj.; adv. -T.
Etymologi
[bildadt till BITRYCK af K. P. Leffler (se språkprofvet nedan)]
(föga br.) språkv. som har bitryck, bitonig. Huvudtrycket i (skuttunge-)målet förlägges på den i r(iks)spr(åket) starkast bitryckiga stavelsen. K. P. Leffler i Sv. landsm. XVIII. 2: 13 (1898). Halfstark (ofta kallad ”starkt bitonig”, stundom ”starkt bitryckig”) stafvelse. Noreen Vårt spr. 2: 191 (1908). Halfsvag (ofta kallad svagt ”bitonig”, stundom svagt ”bitryckig”) stafvelse. Därs. 192.
