BITSK bit4sk, ngn gg bi4tsk, adj.
Etymologi
[jfr d. bidsk, nt. bitsch, bitsk till biten (se BITA)]
(föga br.) som gärna bits, benägen att bitas. Spegel Guds verk 242 (1685). Majorens indianhäst .. var bitsk som en varg. Zilliacus Hågk. 19 (1899). — mer l. mindre bildl.: bitande, skarp, hvass. Här skärpar onskans nijt then hårda bitska tanden. Spegel Återv. par. 19 (1711). Åh för en sådan vind! Det är Mars värsta, tror jag. Den är ilsken och bitsk, för med sig hvass isbark och piskar i hyn. Berg Signe Clerck 76 (1898). Bitsk och giftig humor. K. Johansson i SD 1910, nr 172, s. 6.
