BITSKHET bit3sk~he2t, ngn gg 4~1, r. l. f.; best. -en.
(föga br.) benägenhet att bitas. Bitskhet (schärfe) fordrar jag blott i så måtto, att hunden städse håller sig så tätt inpå lifvet på fienden, att denna ej får tillfälle att förklyfta sig. Sv. kennelkl. tidskr. 1903, s. 92.
SAOB
