BITUNGA bi3~tuŋ2a, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[efter nylat. paraglossa, af gr. παρά, vid, bredvid, o. γλῶσσα, tunga; se BI-, prefix1 2]
zool. om hvartdera af de bihang som ofta finnas på insekternas tunga. I fall endast de inre tuggstyckena (af insekternas underläpp) sammanväxa med hvarandra, men de yttre förblifva fria, kallar man de förra för tunga i inskränktare mening och de sednare för bitungor (paraglossæ). Thorell Zool. 2: 340 (1865). Hahnsson (1884).
