SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1911  
BITYNIER bity4nier, stundom 0302, l. BITYNER bity4ner, m.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(bitynier Bäckström, Kolmodin, Rydberg. bityner Cavallin (1873; under Bithynus), NF 2: 595 (1877), Sjögren)
Etymologi
[jfr t. Bithyner, lat. Bithynus, af gr. Βιϑυνός, till Βιϑυνία, Bitynien]
invånare i det gamla landskapet Bitynien i Mindre Asien. Bäckström Nepos 318 (1744). Cadius Rufus blef .., på Bithyniernes åklagan, sakfälld efter återfordringslagen. Kolmodin Tac. 2: 74 (1835). Rydberg Rom. d. 227 (1882). Sjögren Verldsh. 1: 115 (1885).
Spoiler title
Spoiler content