BITÅ bi3~tå2, r. l. f.; best. -n; pl. -r.
Etymologi
[jfr d. bitaa; se BI-, prefix1 2]
zool. mindre, outvecklad tå som hos vissa djur förekommer jämte de öfriga, fullt utbildade tårna. Idisslarne ha två framåtriktade tår, och trampa oftast blott på klöfvarne, som omgifva dessas sista led; dessutom ha de merendels baktill två smärre tår (bi-tår), hvilkas klöfvar (lättklöfvarne) icke nå till marken. Thorell Zool. 2: 109 (1861). De båda sidomellanfotsbenen (hos hästspringråttan) äro fria och bära bitår. NF 7: 309 (1883).
