SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1912  
BJÄBB bjäb4, n.; best. -et.
(hvard.) vbalsbst. till BJÄBBA, v.
1) till BJÄBBA, v. 1: gläfs. Stiernstolpe E. skr. 135 (c. 1820). Dalin (1850). Hahnsson (1884).
2) till BJÄBBA, v. 2, om ”viktigt” l. ”mopsigt” l. näbbigt l. betydelselöst tal l. ifrig o. upprepad dylik motsägelse: prat, opposition, ”bråk”, käbbel; ”babbel”, pladder. Nu orckar jag intet längre höra ditt biäbb och ditt snicksnackeri Louisa. Modée Fru R. 67 (1738). Munkars bjäbb förtjenar intet aktgifvande. Lanærus Försök 83 (1788). Hur många menniskor finnas ej .., som, tröttade af dagens bjäbb och öfverdrifter, älska att finna ett fridlyst ställe. C. R. Nyblom i PT 1897, nr 10, s. 3. Kuylenstierna Beroende 82 (1898).
Spoiler title
Spoiler content