[onomatopoetisk bildning i anslutning till BJÄBBA, v.]
(hvard.) (skämtsamt l. mildt hånfullt) tillrop hvilket afser att återgifva det hörselintryck som en liten hunds skällande l. en persons bjäbbande framkallar. Dalin(1850). Hvarför malar intet qvarnen? Bjäbb, bjäbb, bjäbb. Topelius Läsn. f. barn 8: 170(1896).
