BJÄD, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[sv. dial. bjed (Skåne, G. Billing i Landsm. X. 2: 21 (1889)), bjä (Västergötl., Smål., Blekinge; Rietz), motsv. d. dial. bjäde (Bornholm, Espersen Bornholmsk ordb. (1908)), äfvensom d. bed, af t. beet, trädgårdssäng, samma ord som BÄDD. I sv. o. dan. dial. växlar bjed osv. med bjär i samma bet., o. ordet torde ha fått sitt -j- gm inflytande från detta]
