SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1912  
BJÄLMA, sbst.
Etymologi
[ordets härledning är obekant; man skulle kunna tänka på den ieur. roten bhel, svälla (med afs. på bet. jfr i så fall t. hefe, jäst, drägg), men möjl. föreligger på ett l. annat sätt sammanhang med BÄRMA med samma bet.]
(†) drägg. Biälma, biälmught öl .. fex. Axehielm Lex. sueogoth. (c. 1630).
Spoiler title
Spoiler content