BLADDRA blad3ra2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(bladr- Grubb, Comenius Orb. pict. 7 (1684) m. fl. bladdr- Hesselius, Ihre Gl. (1769), Dalin)
Etymologi
[sv. dial. bladdra, blåsa, blemma (Dalarna, Rietz (under blädra)), motsv. isl. blaðra, afl. af en biform till stammen blā i blåsa; jfr BLÄDDRA, sbst., äfvensom t. blatter]
(i Sveal., föga br.) bubbla, vattenblåsa. Tin Lijffstijdh är .. lijk een Bladra, / Som på Watnet monne fladra. Grubb Likpr. ö. Brita Clemetzd:r C 1 a (1616). Den floden tusentahls af bladdror med sig förde. Hesselius Erik IX 22 (1740). Ihre Gl. (1769). Dalin (1850; med hänvisning till bläddra).
