SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1913  
BLANDING, sbst.2, l. BLÄNDING, sbst.2, f.; best. -en.
Ordformer
(blanding A. Oxenstierna 1: 263 (1634), RF 1634, § 17. bländing (blending) Schroderus Osiander 1: 461 (1635), Rudbeck Atl. 1: 65 (1679), Därs. 3: 31 (1698: sammanblending) m. fl.)
Etymologi
[fsv. blanding; med afs. på formen bländing se Kock Sv. ljudh. 1: 251 (1906)]
(†) vbalsbst. till BLANDA, v. — särsk.
1) till BLANDA, v. 1, konkret; jfr BLANDNING 1 b. Schroderus Osiander 1: 461 (1635). När bländingen henger wäl ihopa, giuth henne vth öfwer Tårtan. Salé Kocken 162 (1664).
2) till BLANDA, v. 2, konkret; jfr BLANDNING 2. De .. Germaner, Romarer, Gräker, Afrikaner, hwilka giorde med de Celter en blending. Rudbeck Atl. 1: 65 (1679).
3) till BLANDA, v. 7: sammanblandning; jfr BLANDNING 6. Desse fem Consilia (äro) därtill .. instichtade, att alle rijksens ährenden måge ordenteligen och uthan försumelse eller blanding drijffues igenom. A. Oxenstierna 1: 263 (1634). RF 1634, § 17.
Spoiler title
Spoiler content