publicerad: 1913
BLANDNING blan3iŋ2, i vårdadt spr. äfv. blan3dniŋ2 (bla`ndning Weste; jfr: Alldenstund d emellan tvenne n .. är tungt att utsäga, så utelemnas det .. alltid i dagligt tal, ofta äfven i det högtidligare, t. ex. Blandning. Enberg Sv. spr. 34 (1836)), fordom äfv. BLÄNDNING, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(blandning P. Erici Musæus 1: 30 b (1582) osv. blanning Pfeif De habitu 104 (1713), Forssell o. Grafström Ett år i Sv. 25 (1828) m. fl. bländning (blendning) Joh. 19: 39 (NT 1526), Serenius Eng. åkerm. 146 (1727), Lind (1749; under gemenge) m. fl. blänning (blenning) G. I:s reg. 1: 259 (1524), Boije Landthush. 187 (1756) m. fl. blåndning Lex. Linc. (1640; under mistura), Rudbeck Atl. 3: 244 (1698). blånningh Saml. af instr. f. landtreg. 251 (1650). Jfr BLANDA, v.)
Etymologi
[fsv. blandning, bländnyng. Med afs. på omljudet jfr Kock Sv. ljudh. 1: 251 (1906). Af de under 4 b β anförda språkprofven kan ett l. annat tänkas höra till BLÄNNING, sbst.1]
vbalsbst. till BLANDA, v. — jfr ALKOHOL-, BE-, BENMJÖLS-, BESTÅNDS-, BETONG-, BORT-, DEG-, DIALEKT-, DYNG-, EMULSIONS-, FAMILJE-, FODER-, FOLK-, FROST-, FRYS-, FÄRG-, FÖR-, GAS-, GLASS-, GRANIT-, GRÄDD-, GRÖNFODERS-, GULD-, HOP-, IN-, JORD-, KALK-, KIS-, KONSONANT-, KRYDD-, KÖLD-, LER-, MALM-, METALL-, MJÖLK-, MURBRUKS-, NEGER-, RAS-, RELIGIONS-, SAMMAN-, SAND-, SKIFFER-, SLÄKT-, SPRÅK-, STAM-, STIL-, SÄDES-, TILL-, TON-, TRYFFEL-, UPP-, UT-, VALL-, VICKER-, VOKAL-, VÄTSKE-, ÄGO-BLANDNING m. fl. — särsk.
a) abstr.: handling(en) att sammanföra l. förena ämnen m. m., sammanförande, förenande; förhållande(t) att vara sammanförda l. förenade; äfv. uppblandning, inblandning. At ingen gifftermall skee hær epter emellan danske oc suenske, paa thet at then blenning maa vntflys emellan baaden rikin, ther föge gangn epterfölgt hauer i fortiden. G. I:s reg. 1: 259 (1524); jfr BLANDA, v. 7. (Guldets, silfrets o. kopparens) Alloij eller blandning sig emellan. Risingh Kiöph. 38 (1669). Den slags jord, som är svart, fet, .. utan någon bländning af grus eller sand. Serenius Eng. åkerm. 111 (1727). All blandning är skadlig: om vinet vi fått, / O må det för vatten bevaras! Valerius 2: 22 (1809). Genom blandning af två eller flera färgor, fås andra. Scheutz Ritk. 157 (1832, 1842). I ansigtet spela undergifvenhet, motvilja, medömkan och åtlöje i den förunderligaste blandning. Snellman Tyskl. 9 (1842). Svenska lynnets blandning / Af vekhet och af stål! Snoilsky 5: 77 (1897). — särsk.
α) i numera föga br. uttr. Jag (har) budit til, at, vtan blandning af främmande Stadgar och meningar, tydeligen visa, hvad Sveriges Lagh förmår. Nehrman Inl. t. jur. civ. Föret. 2 (1729). För mej är glädjen aldrig utan blanning af ledsamheter. Ristell Visitt. 53 (1787). — (†) Hennes nöje dervid var ej utan blandning. Bremer Fad. o. dott. 38 (1858); jfr BLANDAD 1 å.
β) i uttr. i blandning med, blandad (-t, -e) med, tillsammans med. Man smärre blommor såg, i blandning med de stora. Livin Kyrk. 15 (1781). Fordna tiders seder och anda i blandning med första Christendomens. Strinnholm Hist. 2: 603 (1836). Björkar och rönnar .. i blandning med en eller annan ek. Lönnberg Sigtr. 160 (1892). Lucern trifs ej väl i blandning med andra växter. Landtbr. bok 2: 563 (1902).
b) mer l. mindre konkret, om produkten af ämnens m. m. sammanförande l. förening. Nicodemus .. bar en blendning aff mirram och aloe. Joh. 19: 39 (NT 1526). Meteoron är tå een Blänning sammanslagen / Af Röök och Dimba. Spegel Guds verk 66 (1685). Uti en hufvudstad är icke språket hos alle så alldeles rent, utan snarare en bländning af åtskillige inländske Dialecter äller främmande flickord. Tiällmann Gram. 23 (1696). Mahometanska Läran är en blandning af Christna och Judiska Sattser. Botin Hem. 2: 42 (1756, 1789). (Bernstorffs) Instruction för (kammarherre) Osten innehåller en blandning af complimenter och hotelser. Höpken 2: 617 (1760). Skilja punsch från annan sämre blandning. Stenhammar 205 (1797); jfr 8 b. Poemet Svenska Friheten utgör ett slags blandning af hjelte- och lärodikt. Leopold 5: 435 (1799). Den naiva blandningen af from enfald och hög anda i hans blickar, åtbörder och ord. Franzén Minnest. 1: 8 (1811). (Stiernhielms) karakter hade den egendomligt svenska blandningen af lättsinne och djupt allvar. Ljunggren Bellm. 33 (1867). Blir blandningen (af honung, brännvin o. såpa) för tjock kan den spädas med mera bränvin. Langlet Husm. 619 (1884). Sammansatta kroppar kunna vara af två slag: a) kemiska föreningar och b) mekaniska blandningar. Holmström Naturl. 63 (1888, 1895). Han var en behagfull blandning af gosse och man. Heidenstam End. 133 (1889). Människonaturen är en blandning af .. godt och ondt. De Geer Minnen 1: 208 (1892). — särsk.
α) legering. (Ett stycke silfver hvaraf) sompt war finare, sompt war med Koppar beblandat, hwilket gaf ett tecken at det war ingen reen bländning. Rudbeck Atl. 1: 260 (1679). Tennets blandningar. Wallerius Min. 305 (1747). Zink och tenn gifva en föga sträckbar blandning. Berzelius Kemi 2: 258 (1812).
β) kem. Blandning .. kallas (i kemien), till skilnad från förening, sådana sammansatta ämnen, i hvilka beståndsdelarna kunna till sin mängd vara vexlande eller föränderliga. NF (1877). Binära blandningar. Billmanson Vap. 10 (1880, 1882).
γ) [jfr sv. dial. blänning] (†) blandsäd; uppvisadt bl. i formen blänning. Rålamb 13: 67 (1690). Kring Fahlun sås ej stort mycket råg, utan mest korn, hafra och blänning. Linné Ungd. 2: 241 (1734). — särsk. om blandsäd ss. kreatursfoder. Lind (1749; under gemenge).
δ) om vissa snus- o. tesorter m. m. uppkomna gm blandning af andra o. benämnda efter uppfinnaren l. ngn bekant person. Kalifens, mikadons, tsarens blandning (tesorter). Gauffins blandning (brännvinssort). Sjöbohms Blandning. Rubens' priskur. 1900 (snussort). Gyllenhaals blandning. Strindberg Göt. r. 76 (1904; snussort).
c) (mindre br.) mer l. mindre konkret: tillsats, anstrykning, nyans, drag; jfr BLANDA, v. 1 c. Det första drag deri (dvs. i porträttet) är öppenhet och sanning, / Hvars uttryck till och med af sträfhet har en blanning. Remmer Theat. 1: 209 (1808, 1814). (Krysanteus' glädje öfver återfåendet af sonen) måste erhålla en betydlig blandning af bitterhet genom upptäckten, att denne son var kristian och prest. Rydberg Ath. 381 (1859, 1866; uppl. 1876: en stark bismak).
2) till BLANDA, v. 2. Dalin Hist. 2: 276 (1750). Bland alla nationer är blandning af goda och onda, nedriga och ädla själar. Ullman Den sv. fröken 34 (1780). Genom blandningen af bruna och hvita (renar kunna lapparna) lättare .. urskilja flockarna på långa afstånd mot de bruna bergen. Düben Lappl. 61 (1873). — konkret. (Hären som tågade åt Grodno) var en blandning af allehanda nationer. Dahlberg Lefn. 12 (c. 1755; uppl. 1911). Slätten uppfylldes af en brokig blandning utaf fotvandrare, åkande, ryttare och bärstolar. Rydberg Ath. 106 (1859, 1866).
3) till BLANDA, v. 3. Blandning och coupering. Lindskog Spelb. 146 (1847). Hagdahl Fråga mig 13 (1883).
a) (numera föga br.) till BLANDA, v. 4 a: könsumgänge, parning. Til Insecters äggs fruktbarhet behöfs blanning af bägge könen. De Geer Præs. i VetA 1754, s. 5.
α) abstr., om parning af olika raser l. arter, korsning, kroasering, hybridisering. Således hafwa wåra Fäder achtat sig för blandning i älsta tijderna. Ty blifwer en bländning, så blifwa och Barnen en blandning. Rudbeck Atl. 3: 244 (1698); jfr β. Derefter uppkom af Jättarne och deras besegrare, genom slägternas blandning, ett tredje folk. Strinnholm Hist. 1: 145 (1834). Rackelhane kallar man en fogel som är uppkommen genom en blandning af Orre och Tjäder. Sundevall Zool. 86 (1835, 1864). (Kinesernas) började blandning med negrerna (i Brasilien har) gifvit upphof till ett af de fulaste menniskoslag i verlden. Svensén Jorden 559 (1887).
β) konkret: korsningsprodukt.
α') blandningsras, korsningsras. Rudbeck Atl. 3: 244 (1698; se under α). Et släkte, som var en blandning af Scyther, Græker och Hebræer. Dalin Hist. 1: 54 (1747). Dessa kreatur (dvs. fulahernas hästar) äro en blandning af Arabisk och Africansk stam. Ödmann M. Park 62 (1800). (San Juan del Nortes) invånare .. utgöras (hufvudsakligen) af .. mosquito-indianer och negrer samt alla möjliga stadier af blandningar mellan dessa. Bovallius Resa i Centrla-Am. 286 (1887).
β') bastard, hybrid; jfr BLAND-FÖDING, BLANDLING, BLÄNNING, sbst.1 J. Barck (1759) i Hist. tidskr. f. Skån. 2: 378. Hvad i växt-riket blifvit iakttagit med slika blanningar (partus hybridi). Bergman Jordkl. 424 (1766). I Sodankylä .. var folket dels finske nybyggare, dels Lappar, dels blandningar af båda. Düben Lappl. 51 (1873). Ostfrieserna (dvs. de ostfrisiska nötkreaturen) liksom deras blandningar voro högbenta, tunna och veka. LAHT 1901, s. 265.
5) till BLANDA, v. 6: omväxling. Hexametrorum bländning medh Pentametris Elegiacis. Arvidi 167 (1651). Blomstren färgade på margahanda sätt / Stå i een bländning skiön. Spegel Öp. par. 59 (1705). (Den) underbara blänning med Sjöar, Strömmar, Skogar och fruktbara ängder om hvarandra, som Fädernesbygden eger. J. Faggot i VetAH 1741, s. 3. Det nöje, som Läsaren hafver af ämnenas blandning. Sv. Merc. 1: Kungjörelse 1 (1755). Hellas (har) fått på sin lott den aldralyckligaste blandning af årstider. Carlstedt Her. 1: 467 (1832). — konkretare. Taflan af menniskolifvet .. är .. endast en blandning af ljus och skugga. Wallin 2 Pred. 2: 94 (1838).
6) till BLANDA, v. 7: sammanblandning, röra. I behaglig (l. skön) blandning, ironiskt i fråga om olika saker som enligt god ordning borde vara skilda åt, men som ligga oredigt om hvarandra i en röra, l. om åtskilliga obehagliga saker som förekomma om hvarandra. (Det) är ej underligt, om mycken oreda och blandning skiedt i en Gudalära, som var så mörk och i så många tidernas omskiften ingen klarare rättelse hade, at gå efter. Dalin Hist. 1: 144 (1747); jfr BLANDA, v. 8. Det är ej svårt at begripa, det genom en sådan blandning af inländska och utländska rättigheter många oredor nödvändigt måtte upväckas. Lagerbring 1 Hist. 3: 290 (1776).
7) (i Finl., föga br.) till BLANDA, v. 9: förvirring, oreda; trassel. Porthan Bref t. samt. 1: 73 (1783). Denne skillnad bör noga iakttagas, till undvikande af blandning. Bonsdorff Kam. 884 (1833). Aldrig har jag .. varit i .. sådan blandning som nu. Runeberg E. skr. 2: 41 (c. 1850).
a) abstr.: tillagning, tillblandning, tillredning. Lenngren 159 (1794). Om punsch efter blandningen också är klar, bör den likväl beredas (klaras). Leufvenmark Vin. o. spir. 2: 4 (1870).
b) tillagad l. tillblandad dryck m. m. Andersson och Jonsson sutto på kvällen på tredje blandningen (dvs. vid tredje toddyn). Hedenstierna Svenssons 264 (1903). — i bild. Thenna bittra drycken, som Christus således moste dricka war wår blendning, wij medh wåra misgerningar haffue honom bereedt och inskenckt. L. Petri Chr. pina X 5 b (1572).
9) (†) till BLANDA, v. 11: påhitt, ”historier”. (I Peder Sunnanväders bref) war ganske mycket flärd, spott och löngnachtige blänninger, the Hans Maiestet någet wore för när. Svart G. I 75 (1561).
Ssgr (i allm. till 1): (4 b) BLANDNINGS-AFVEL 30~20.
a) afvel (se d. o. 6, 7) hvartill användas djur af olika raser l. af blandad ras. Skall korsningen (af olika hästraser) förtjena benämningen af en medveten afvelsmetod, får hon .. icke urarta till en planlös blandningsafvel. Wrangel Handb. f. hästv. 1429 (1887). Tillhöra båda djuren samma ras, säges renafvel bedrifvas. Är handjuret .. af blandad härstamning, talar man om blandningsafvel. 2 Uppf. b. 4: 236 (1899).
b) (numera knappast br.) konkret: gm korsning uppkommen afkomma, korsningsprodukt. Den (enl. Réaumur) i Provincerne Dauphiné och Auvergne så bekanta som märkvärdiga blandnings-afvel, dels af Tjurs parning med Åsninna, dels ock af Tjurs sammangång med Sto. Alströmer Præs. i VetA 1770, s. 65. Gadd Landtsk. 2: 227 (1775). —
-APPARAT ~102. för blandning af vissa ämnen afsedd apparat af olika konstruktion allt efter de ämnen som skola blandas. Tekn. tidskr. 1878, s. 108 (om apparat för blandning af brikettmassa). Mäskkaret försedt med blandningsapparat. AB 1890, nr 43, s. 1. Blandningsapparater för beton. PT 1904, nr 192 A, s. 1. —
-BYTTA~20. bytta att hafva ”blanda” (se BLANDA, sbst.) i; jfr BLAND-STOP under BLANDA, sbst. särsk. i bild. Större skepp ha väl seglat i kull än en blandningsbytta. Rönnberg Brovakt. 47 (1904; ordspr.; yttradt om en piga som ville gifta sig med sin husbonde). —
-BÄGARE~200. i sht om antika förh.: bägare hvari vin blandas; jfr -SKÅL. Dryckeskärl och blandningsbägare af guld och silfver. Carlstedt Her. 3: 100 (1833). —
-CISTERN~02. cistern i hvilken olika ämnen blandas. Tekn. tidskr. 1901, A. s. 111 (i fråga om pudrettfabrikation). —
-CYLINDER~020. cylinder i hvilken olika ämnen blandas; jfr -TRUMMA. Fries Krutlär. 46 (1869; om cylinder hvari krutets beståndsdelar blandas). C. Kjellin i Sv. kem. tidskr. 1909, s. 183 (i fråga om mineralvattensapparat). —
-DEL~2. (i fackspr., mindre br.) beståndsdel i en blandning, ingrediens. Blandningar äro af två slag: heterogena, i hvilka de olikartade blandningsdelarna kunna upptäckas med synsinnet, och homogena, hvilka äro likartade genom hela sin massa. NF 2: 662 (1877). Jordens mineraliska och organiska blandningsdelar. Landtbr. bok 1: 64 (1899). —
-FODER~20. landt. blandfoder; äfv.: foder som blandas i annat foder. Höet (af ängsvialen) är förträffligt, i synnerhet såsom blandningsfoder. Sv. mossk.-fören. tidskr. 1892, s. 338. —
-FOLK~2.
1) (†) till 2: folk som lefver bland ett annat folk. Tå the nu hörde thenna Laghen, affskilde the alt blendnings folck jfrå Israel. Neh. 13: 3 (Bib. 1541; Vulg.: alienigenam). jfr: När församlingen hafwer ibland sig allahanda slags blendnings folck och lärors blandning. Swedberg Cat. d 1 a (1709).
2) till 4 b: folk som uppkommit gm korsning af olika raser l. folkslag, blandfolk. Belgæ, ett blandningsfolk af Celter och Germaner. Palmblad Lärob. i geogr. 277 (1835, 1851). (Jonierna) i Attika sammansmälte med Pelasgerne och Ägyptierne och alstrade ett blandningsfolk. Dens. Fornk. 1: cii (1843). NF 11: 931 (1887). —
-FORM~2, pl. -er. Denna här, en blandningsform af skriftspråkets ”denna” och talspråkets ”den här”. Cederschiöld Skriftspr. 292 (1897, 1902). särsk. i anslutning till 4 b: form som framgått ur o. i sig förenar egenskaperna af två l. flera former. Ornamentsmotiven delas i allmänhet i tre grupper: de äro lineära, animala eller vegetativa. Visserligen förekomma blandningsformer: de lineära motiven kunna få en bismak af animal och vegetativ karaktär. H. Hildebrand i VittAH 28: 147 (1885). Några naturforskare ville som sjelfständiga (människo-)raser blott erkänna (den kaukasiska, mongoliska o. etiopiska) .. och ansågo de öfriga endast såsom blandnings- eller öfvergångsformer. Svensén Jorden 103 (1884). —
-FYND~2. arkeol. fynd innehållande alster tillhörande olika kulturer, öfvergångsfynd. Det finnes blandningsfynd — fynd t. ex. i hvilka alster af stenålderns och af bronsålderns kultur äro blandade. Hildebrand Sv. folket 18 (1872). Dens. Förhist. folken 427 (1879). —
-FÄRG ~2. blandfärg. Fock 1 Fys. 372 (1854, 1861). (Vid färgtryck) kunna åtskilliga blandningsfärger åstadkommas därigenom att två färger läggas öfver hvarandra. 2 Uppf. b. 10: 263 (1906). —
-FÖRHÅLLANDE ~0200. kvantitativt förhållande mellan beståndsdelarna i en blandning. Qvartalsskr. f. landtm. I. 1: 48 (1833). Vanligen förekomma jordarterna i olika blandningsförhållanden, såsom sandblandad lerjord, lerblandad sandjord, sand- och grusmylla o. s. v. Cnattingius Skogslex. 61 (1875, 1894). Betongprofver af åtskilliga cementsorter och olika blandningsförhållanden. Tekn. tidskr. 1883, s. 61. —
-FÖRKULTUR~102. (föga br.) landt. mossjords uppblandning med andra jordarter vid nyodling. Den vanligaste metoden vid upptagningen af nyodlingar å kärr- och mossjord är blandningsförkulturen, kombinerad med bränningsförkulturen. Grotenfelt Landtbr. i Finl. 53 (1896). Dens. Jordbr. met. 60 (1899). —
-GAS~2. tekn. blandgas. Blandningsgaser (acetylen med stenkols-, olje- och vattengas). Tekn. tidskr. 1899, A. s. 78. —
-GESTALT~02. Här äro afbildade underliga blandningsgestalter, mellanting mellan människa och djur eller en förening af flera skilda djurkroppar. S. Wide i Nord. tidskr. 1896, s. 377. —
-GÖDSEL~20. af flera slags gödningsämnen bestående gödsel. Blandningsgödsel, bestående af sand, myr och kolstybb. Sv. mossk.-fören. tidskr. 1890, s. 429. GHT 1897, nr 295 B, s. 3 (om artificiella gödningsämnen). särsk. om kompost. Kompost, blandningsgödsel. Till gödsling användbara ämnen uppläggas i hög, blandade med hvarandra för att under förvaringen öfverföras i lättare tillgodogörbar form. Juhlin-Dannfelt 214 (1886). Landtbr. bok 1: 425 (1901). —
-HO~2. ho l. lår o. d. hvari ngt blandas. särsk.
a) (föga br.) landt. lår hvari hackelse o. gröpe blandas; jfr BLAND-HO. Lovén Folkl. 104 (1847). En ho, som vi kalla blandningsho, derför att kreaturens foder blandas i den. Wigström Folkdiktn. 1: 167 (1880).
b) tekn. ho l. låda hvari vid lerkärls- l. tegelfabrikation leran tillblandas. SDS 1897, nr 444, s. 2. Från sikten går lermjölet till blandningshon .., där nödigt vatten tillsättes. Tekn. tidskr. 1899, K. s. 3 (i fråga om fabrikation af klinkertegel i Amerika). —
-INFEKTION~102. med. samtidig infektion af mer än ett slags giftiga baciller. Exempel på blandningsinfektioner hos människan erbjuder den samtidiga inokulationen af vaccinkoppor och syfilis eller tuberkulos vid den förr vanliga koppympningen från barn till barn. Sundberg Mikroorg. 157 (1895). C. Runborg i Med. månadsrevy 1898, s. 332. —
-JORD~2. (föga br.) jord som består af flera jordarter, jordblandning. M. N. Nordenström (1769) i Norrl. saml. 39. —
-KRAN~2. tekn. kran i hvilken kallt o. varmt vatten l. vatten o. ånga sammanträffa o. blandas. En blandningskran för duscher. M. G. Blix i Ups. läk.-fören. förh. 1878—79, s. 599. Blandningskran för badrum. Patent nr 3902 (1892). —
-KULTUR~02.
2) (föga br.) landt. odlad l. för odling afsedd jords uppblandning med andra jordarter. Grotenfelt Landtbr. i Finl. 53 (1896).
3) = BLAND-KULTUR 2. Syrekulturerna från laboratoriet i Kiel (äro) icke en renkultur, utan en blandningskultur af flere mikroorganismer. LAHT 1900, s. 313. Sv. utsädesfören. tidskr. 1908, s. 86. —
-KÄRL~2. kärl hvari olika ämnen blandas. Gumælius Passow 1: 640 (1841). Johansson Hom. Il. 3: 269 (1846). Sv. farm. 205 (1901). —
-MALM~2. bergv. blandsten, blandmalm. Bergv. 2: 652 (1754). Torrstenar äro .. sådane malmer, hvilka nödvändigt behöfva försättas med andra (Blandningsmalmer), som åt dem kunna lemna fluss. Almroth Kem. 515 (1834). VL 1898, nr 69, s. 2. —
-MATERIAL~1002 l. ~0102. om ämnen som skola blandas med hvarandra l. inblandas i andra. Arrhenius Jordbr. 1: 148 (1862). Olbers Mossmarken 41 (1892). —
-MOSSE~20. (föga br.) landt. mosse där hvitmossa växer tillsammans med starr o. säf. Landtbr. bok 1: 142 (1899). —
-PROBLEM ~02. mat. räkneproblem som behandlar en blandning (l. blandningar) o. dess (deras) beståndsdelar. De kemiska föreningarna gifva upphof till blandningsproblem af helt annat intresse än de s. k. alligationsproblemen. P. G. Laurin i Verdandi 1891, s. 67. PT 1905, nr 115 A, s. 1. —
(4 b) -RAS~2. blandras. En .. blandningsrace af Lapp och Finne. Düben Lappl. 201 (1873). Befolkningen (i Santiago) består mestadels af negrer eller blandningsraser. SD 1898, nr 253, s. 5. —
-RÄKNING~20. [jfr d. blandingsregning] (mindre br.) mat. räknesätt för problem rörande blandningar, alligationsräkning. Strehlenert Räknek. 131 (1852). Meyer o. Hedström Räkneex. 132 (1910). —
-SKÅL~2. [jfr gr. κρατήρ af κεράννυμι, blanda] jfr -BÄGARE. V. F. Palmblad i Phosphoros 1813, s. 208. —
-SMÖR~2. (numera knappast br.) Uppköpare reste omkring (vid 1800-talets början) och samlade s. k. blandningssmör genom att fylla sina tunnor med här och hvar inköpta klickar. S. Clason i Sv:s hist. IX. 1: 16 (1908). —
-STIL ~2. blandstil. Adler Meyer 329 (1894). Blandningsstil af gotiska, moriska och antikiserande element. Hahr Arkitekt. hist. 446 (1902). —
-TACKJÄRN~20, äfv. ~02. (i sht förr) bergv. bergmalmstackjärn som blandades bland sjö- o. myrmalmstackjärn för att göra detta mera lättflytande. Bergv. 2: 140 (1739). Därs. 3: 97 (1760). Hultin Bergsh. i Finl. 119 (1896). —
-TAL~2. (föga br.) kem. tal som angifver kvantitetsförhållandet mellan en beståndsdel i en blandning l. förening o. de öfriga beståndsdelarna. En öfvervägande inkommensurabilitet i blandningstalen inom den organiska naturen. Claëson 2: 75 (1859). —
-TON~2. blandton. Färger, som genom täckning skola frambringa blandningstoner. Uppf. b. 1: 671 (1873). —
-TRUMMA~20. tekn. trumma hvari vissa ämnen blandas; jfr -CYLINDER. Tekn. tidskr. 1872, s. 30. LAHT 1906, s. 441. —
-TUNNA~20. tekn. (roterande) tunna hvari ämnen blandas. Brunius Resa 1838 171 (1839). Uppf. b. 4: 633 (1873). Tekn. tidskr. 1875, s. 8. —
-VENTIL~02. ventil i l. gm hvilken ämnen (ss. kallt o. varmt vatten, kall o. varm luft, gas o. luft osv.) blandas l. gm hvilken redan blandade ämnen passera. Den s. k. blandningsventilen (på den nämnda gasmaskinen), medelst hvilken proportionen mellan gas och luft i den explosiva blandningen alltid hålles konstant. Tekn. tidskr. 1885, s. 101. 2 Uppf. b. 2: 616 (1901). —
-VIS, adv. (†) i blandning med annat, här o. där (bland annat). Chemia applicata .. är den samma, som af en del kallas Chemia Practica, i hvilken blanningsvis äro afhandlade åtminstone någre af Chemiæ applicatæ delar. Wallerius Chem. phys. 1: 5 (1759). Sv. Merc. V. 1: 346 (1759). —
-VÄXTER~20, pl. landt. växter som odlas i blandning med hvarandra, t. ex. på betesvallar. Oliktidighet i utveckling är ock en faktor, som man vid val af blandningsväxter har att taga hänsyn till. Sv. utsädesfören. tidskr. 1899, s. 28. —
Spoiler title
Spoiler content