(†) blänka. Länge var .. (den utsände spejaren) icke borta, så kom han i sporrsträck tillbaka .., och emedan fienden var något nära, utropade han andtruten: ”.. det blankar i fjällarna!” Afzelius Sagoh. IX. 2: 169(framställdt ss. yttradt 1648). All then lusta, som för kiött och ögon blanckar. Kolmodin Qv.-sp. 1: 35(1732).
