SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1913  
BLASERTHET blase4rt~he1t, i Sveal. äfv. 03~2, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr d. blaserthed, t. blasiertheit; jfr BORNERTHET]
(nyare danism l. germanism, mindre br.) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara blaserad, öfvermättnad, brist på intressen o. hänförelse, likgiltighet. Verdandi 1883, s. 289. W. Söderhjelm hos Lindberg Fin. nov. 1: 26 (1894). Midt i all slö blaserthet / och svamlande dekadens / du ger våra dufna sinnen / en fläkt utaf renässans. F. Nycander i Figaro 1898, nr 36, s. 2. La jeunesse dorées blaserthet. A. Branting i Sthmstidn. 1900, nr 3226, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content