SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1913  
BLAUSEL, n.
Ordformer
(blausell Stiernman Com. 3: 640 (1667), Öhrlander o. Leffler (1852) m. fl.)
Etymologi
[af nt. o. fris. blausel, holl. blauwsel, blå färg, smalts, blå stärkelse, af blau(w) (se BLÅ); jfr BLÅELSE]
(†) tekn. (olika slag af) blå färg; smalts; blå stärkelse. Oxenst. brefv. 11: 817 (1645). Stiernman Com. 3: 640 (1667). Publ. handl. 12: 353 (1782). Nemnich Waarenlex. 438 (1797). Öhrlander o. Leffler (1852).
Spoiler title
Spoiler content