BLECKA blek3a2, sbst.3, l. BLICKA blik3a2, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. blekka (Västmanl., Södermanl.), (braks'n)bläkka (Uppl.), braks'nblikka (Uppl.), blikku, blikko (Finl.), motsv. ä. d. blege, en art af Abramis, nt. blecke, löja, t. blicke, löja, af samma rot som BLEK, sbst.1 I-ljudet tillhör urspr. sådana kasus hvilkas ändelser innehålla u; jfr Hesselman i o. y i sv. 96 (1909). Namnet torde vara föranledt af fiskartens ljusa färg]
(i vissa delar af Sv.) (individ af) fiskarten Abramis blicca Bloch, braxenpanka, björkna. Biskop Terserus .. säger sig här (dvs. i sjöar vid Pyhäjoki) hafva sett en fisk, som kallas muike, och säger den samma vara en med Siljans Blicka. Linné Ungd. 2: 194 (1732; kanske felaktigt för blikta). Björkna (kallas) .. -vid Mälaren .. också Panka, Blåpanka, Blecka; (i) Sk(åne) Bjelk eller Blicka. Nilsson Fauna 4: 329 (1853). Lilljeborg Fisk. 3: 314 (1889).
