SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1913  
BLEKARE ble3kare2 (ble`kare Weste), m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Ordformer
(bleekiare Lex. Linc. (1640; under fullo); se för öfrigt BLEKA, v.3)
Etymologi
[jfr d. bleger, mnt. bleker, holl. bleeker, t. bleicher]
till BLEKA, v.3 1, i sht 1 c: manlig person som har till yrke l. åliggande att bleka väfvar l. tyger l. vax o. d.; manlig person som vid textilfabriker har tillsyn vid väfvars l. tygers blekning; jfr BLEKERSKA. Blekaren .. giör medh twål och såpa huitt. Balck Esop. 194 (1603). En walkare, som twettar, walkar eller bleeker kläde, en bleekiare. Lex. Linc. (1640; under fullo). Gjöding Kongsh. 151 (1754). Med all denna orenlighet (dvs. spott, handsmuts, fett från spinnrocken m. m.) kommer (lin-)väfven i blekarens händer. Econ. annal. 1807, nov. s. 52. (Till) Textilarbetare .. (vid) Linfabriker (höra) .. Blekare. Förteckn. ö. arb. v. textilfabr. 3 (1909). — jfr VAX-BLEKARE.
Ssgr: BLEKAR-30~ l. BLEKARE-KONST300~2. (föga br.) Ekblad (1764: blekare-).
-LÖN~2. (föga br.) Wikforss (1804: blekar-; under bleicherlohn). Dalin (1850: blekare-).
Spoiler title
Spoiler content