BLEKERI ble1keri4 (blekeri´Weste), n.; best. -et, äfv. -t; pl. (i bet. 2) -er.
Etymologi
[jfr d. blegeri, holl. bleekerij, t. bleicherei]
1) (mindre br.) blekning; handling(en) l. yrke(t) att bleka. Almqvist(1844). Dalin(1850).
2) inrättning l. lokal för (rening o.) blekning af tyg l. garn l. vax l. pappersmassa m. m. Den som åstundar se, et fullkomligit Hållendskt blekeri, kan det få vid Sickla, straxt utom Hammarby Tullen i Stockholm. Dahlman Reddej. 187(1743, 1772). Vid Flors faktori i Helsingland .. fanns (år 1738) ett blekeri, hvarest såväl privata personer som fabriker kunde bleka sin lärft. LAHT 1899, s. 25. Blekeri, uppfördt af tegel i en våning .., innehåller blekeri och lokal för tvätt och appreturmaskiner. PT 1906, nr 270 A, s. 4.— jfr GARN-, KONST-, LÄRFTS-, VAX-BLEKERIm. fl.
Ssgr: BLEKERI-ARBETARE103~0200. G. Sundbärg i Ekon. samh. 2: 40(1894). De vid blekeriet anstälde arbetarne kallas med ett gemensamt namn helt enkelt ”blekeriarbetare”. Key-Åberg Textilind. 23(1896). Förteckn. ö. arb. v. textilfabr. 2 (1909). —
