BLIG bli4g, n.; best. -et.
(tillfällig bildning) vbalsbst. till BLIGA, särsk. till BLIGA 1 b. Akten er för jäntor och deras falska blig, / det är en falsker jäntas blig, / som hafver krossat mig, / med blig har hon betagit mig, / med blig har hon bedragit mig. Fröding N. dikt. 41 (1894). — jfr JÄNT-BLIG.
