publicerad: 1915
BLINDHET blin3d~he2t, i sydligaste o. sydvästra Sv. vanl., eljest sällan 4~1 (Weste har båda accentformerna; bl`inndhét Almqvist), r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. olika slag af blindhet, †) -er (B. Wittfelt (c. 1730; se under 1)).
Etymologi
[jfr d. blindhed, holl. blindheid, t. blindheit, ä. eng. blindhood]
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara blind. — jfr DAG-, FÄRG-, GRÖN-, HALF-, RÖD-, STARR-BLINDHET m. fl. (jfr under BLIND). — särsk.
1) i eg. bet., till BLIND 1. Träffas l. drabbas af blindhet. På then tijdhen, sägher Herren, skal iagh .. plågha alla folcks hestar medh blindheet. Sak. 12: 4 (Bib. 1541). Ögnedropp är en tilredelse (dvs. inledning, begynnelse) .. til blindheet. Schroderus Comenius 299 (1639). Ett Italienskt .. Pulver .. Hvilket .. conserverar Ögonen för allahanda Blindheter. B. Wittfelt (c. 1730) hos Key Inbjudn. v. Karol. inst. 1892, s. 76. Innan Lokes brott / Och Höders blindhet hunnit Baldur fälla. Stagnelius 1: 127 (1812). Man (har) vid blindhet å ena ögat funnit tractus opticus på motsatta sidan skadad. Florman Anat. 2: 155 (1830). Blindhet har i nyare tider visat stark tendens att aftaga. 2 NF 3: 691 (1905). — särsk. [jfr motsv. uttr. i d., holl., t. osv., ytterst efter motsv. uttr. i hebr. (jfr första språkprofvet nedan)] (numera bl. i starkt arkaistiskt, af bibelns uttryckssätt färgadt språk) i uttr. slå (ngn) med blindhet, göra blind, blända, i pass.: blifva blind (jfr 2 a); jfr BLIND-SLÅ. Mennenar som för dörenne woro aff hwset, slogho the medh blindheet .., så at the icke kunde finna dörena. 1 Mos. 19: 11 (Bib. 1541). Mannen .. bleff .. slagen med blindheet, att han icke kan finna boot, och therföre most affseia sin tienst. Växiö domk. akt. 1697, nr 10. Solen (bryter) mot isklädda bergen / sin stråle, och vandrarn med blindhet den slår. Ling As. 164 (1816, 1833). Cavallin (1875).
2) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] bildl., till BLIND 2: oförmåga att se klart; oförstånd, omdömeslöshet, villfarelse; oklokhet, dårskap; okunnighet, fåkunnighet; brist på blick l. sinne (för ngt), ensidighet; (i religiös stil) om människans förståndsbeskaffenhet i andliga ting: mörker, förstockelse, förvillelse. (Jesus) förynkadhe sich vtöffwer theres hiertes blindheet. Mark. 3: 5 (NT 1526). Så galne haffue wij .. warit at wij haffue medh wordt goodz och peninga styrkt .. (munkarna) j sådana gieckerij. O blindheet(!) O. Petri Clost. F 2 a (1528). Inweklat i Synd och Blindheet. Rudbeckius Luther Cat. 147 (1667). Menigheten (hade) bordt undervisas genom gode Lärare, men icke upröras och hållas i blindhet. Dalin Hist. III. 1: 324 (1761). Tron I väl, medborgsmän, i er blindhet, fienden flyktad? Adlerbeth Æn. 29 (1811). Vana vid en öfvertygelse föder ofta blindhet för dess fel. Berzelius Kemi 3: 49 (1818). Min blindhet är så ofta röjd, / Af egen vilja ledd och böjd, / Jag mitt förderf bereder. Ps. 1819, 255: 2. Den intellektualistiska blindheten i vår tid dekreterar, att religionen upphört att regera. Norström Den nyaste män. 4 (1906). — särsk.
a) [jfr holl. geslagen met blindheid, t. mit blindheit geschlagen] i uttr. slå med blindhet (jfr 1 slutet), förmörka (ngns) förstånd (i visst afs.), förvilla (ngns) omdöme, göra blind, förblinda; vanl. i p. pf. slagen med blindhet: blind, förblindad; jfr BLIND-SLÅ slutet. Den Gud vill förgöra, slår han med blindhet [jfr lat. quem deus perdere vult, dementat]. Heela siälen (är) medh blindheet slagen och förmörckat. Muræus Arndt 1: 382 (1647); jfr b. Mig Lyckan ej med blindhet slog. A. G. Silfverstolpe Skald. 343 (1801, 1814). Konung Fredrik tyckes .. hafva varit slagen med en oförklarlig blindhet rörande den allmänna sinnesstämningen emot honom. Malmström Hist. 1: 228 (1855). Odhner G. III 1: 123 (1885).
b) (†) okunnighet (om ngt); med bestämning inledd med prep. af l. för. Fast (dvs. nästan) alle Folck i Werlden, lefwe i mörker och blindheet aff deres Vrsprung och Härkomst. Stiernhielm Fateb. Föret. (1643). Blindhet för framtiden. Lehnberg Pred. 2: 299 (c. 1800).
3) (i högre stil) bildl., till BLIND 3 e. Nordenflycht Svea 12 (1746; i fråga om lyckan). Hela tillvarons blindhet. Levertin Magistr. 169 (1900).
4) (†) till BLIND 11 (a). För saksens blindheet skull blef .. (den) opskutin till Herman Stamers ankompst, som der om skall weetskap hafua. Bidr. t. Åbo hist. I. 6: 76 (1633).
Ssgr (till 1): BLINDHETS-ORSAK30~20, äfv. ~02. Tager man i betraktande endast obotlig blindhet, är grön starr .. den vanligaste blindhetsorsaken. 2 NF 3: 690 (1905). —
-STARR. (†) bildl. = BLINDHET 2. Slå mig ei med blindhets-starr, / at jag oförvägen blifver. Kolmodin Rök. 11 (1728, 1745). —
Spoiler title
Spoiler content