SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1915  
BLINDLIGEN, adv.
Ordformer
(blinde- Hiärne)
Etymologi
[jfr holl. blindelijk o. t. blindlich]
(†) blindt. De som taga det, som desse hafwa sagt, för richtigt .. och följa dem blindeligen efter. Hiärne Förb. 42 (1706). Om jag icke blindligen bifaller allt det som projekteras. Crusenstolpe Tessin 4: 370 (1850; framställdt ss. yttradt i bref af N. Tessin 1718).
Spoiler title
Spoiler content