publicerad: 1915
BLINDVIS blin3d~vi2s (bli`ndvis Weste), adv.
Ordformer
(blindt- (blint-) Stadg. ang. landtmil. 4: 903 (1696), Dalin Arg. 1: 108 (1733, 1754), Adlerbeth Poët. 2: 314 (1803), Franzén Skald. 6: 239 (1838) m. fl. — blind- Nordberg C. XII 1: 371 (1740), Kellgren 2: 66 (1777), Tegnér 5: 136 (1818) osv. — blindhe- Petreius Chrön. 136 (1611). — blindvist Isogæus Segerskiöld 607 (c. 1700), Gustaf III 1: 208 (1774), Wetterstedt Conv.-ordb. 40 (1822) m. fl. — Anm. 1:o Ordets äldsta form är, frånsedt det anförda enstaka ex. på blindevis från 1611, blindtvis, som synes hafva varit den normala formen till inemot midten af 1700-talet. Därefter anträffas omväxlande blindt- o. blind-, af hvilka emellertid det senare så småningom blir ensamt rådande, detta utan tvifvel till stor del genom inflytande från Sahlstedts ordböcker af 1757 o. 1773, hvilka — liksom efter dem så godt som alla senare ordböcker — upptaga denna form. — 2:o Formen blindvist med tillfogadt t synes tyda på att ordet blindvis stundom uppfattats ss. ett adj. (jfr därmed den adjektiviska anv. af andra adv. på -vis, ss. DELVIS, GRADVIS m. fl.); jfr fsv. likervist, adv., jämte likervis, adv.)
Etymologi
[af BLIND o. VIS, sbst. Som förebild för det sv. ordet o. detta närstående uttr., har troligen tjänat t. blinder weise, blinderweise. Liksom i andra dylika fall har det förra i sv. återgifvits dels med ett prepositionellt uttr. i l. på blindt vis (Rydelius Förn. 77 (1720, 1737), Serenius (1741; under blind)), dels med ett den tyska förebilden mera slafviskt följande uttr. utan prep.: blindt vis (Rydelius Förn. 33 (1719, 1737), Ehrenadler Tel. 892 (1723) m. fl.). Det till ett ord hopsmälta t. blinderweise åter har gifvit upphof till sv. blindtvis (med böjdt adj.; jfr LYCKLIGTVIS, TROLIGTVIS o. andra med adj. på -LIG sammansatta) o. blindvis (med oböjdt adj.)]
(numera nästan bl. i skriftspr., i sht i högre stil) blindt (se d. o. 2), i blindo (se BLINDO 2 b). Then studerande Vngdomen .. måste merendels i förstonne blindt vis köpa böker, och settja sina penningar på vågspel. Rydelius Förn. 33 (1719, 1737). Folket famlar i mörkret, söker curera Sjukdomen blindtvis, utan at känna ordsaken eller Medicamentet. Linné Bref I. 1: 297 (1761). Ej har Gud oss .. / Skapat till fåfänglighet; / Ej att blindvis följa flärden. Ps. 1819, 499: 3. Leopold är intet brushufvud, som blindvis vill rifva ner den tankebyggnad, det föregående släktet med sådan möda uppfört. A. Gauffin i 2 Saml. 21: 90 (1900). — särsk.
a) utan att se l. tänka sig för, obetänksamt, besinningslöst; jfr BLIND 2 c o. 3 b β. Petreius Chrön. 136 (1611). Jag råder ingen at rusa blindtvis åstad. Dalin Arg. 1: 108 (1733, 1754). Den öfverdådige .. rusar blindvis i hvarje fara. Wallin 2 Pred. 2: 97 (1838). Som vargar blindvis springa / Mot den ståtliga buffelns bringa. C. V. A. Strandberg 3: 233 (1854). Wulff Petrarcabok 220 (1905).
b) utan att väga skäl för l. mot, utan egen mening, kritiklöst, slafviskt; i sht ss. bestämning till verb med bet. ”tro”, ”lita på”, ”lyda” o. d.; jfr BLIND 2 d samt 3 a γ, b γ o. c α. Blindtwis .. åtlyda sin .. Förman. Stadg. ang. landtmil. 4: 903 (1696). Den ene har blindvis trodt och fölgt den andra. Borg Luther 1: 360 (1753). Vi (böra) icke blindtvis härma andre siömagter. Fischerström 4: 139 (1792). Att jag ej blindvis kan eller vill följa någon partifana. Tegnér 5: 136 (1818). Att uppgifva sin egen personlighet och blindvis trampa i de herrnhutiska spåren. NF 14: 87 (1890).
c) utan plan l. beräkning, slumpvis, på måfå, på en höft; jfr BLIND 3 c β o. e β. Skull en slump få blintvis kasta / Vårt lif och utur tiden dra? Nordenflycht QT 1748—50, s. 46. Liknöjd hur helst det tog, / Lät han skotten blindtvis fara. Adlerbeth Poët. 2: 314 (1803). Allt är hos (Calderon) .. uttänkt efter sanna åsigter af konsten .., intet är blindvis utkastadt. Rydqvist i SAH 12: 363 (1827). (Han) utdelade därunder blindvis till höger och vänster .. väldiga .. stötar. GHT 1895, nr 274 B, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content