publicerad: 1915
BLITS, m.; best. -en.
Ordformer
(blitzt Geisler)
(†) blixt (se d. o. 1 a). Den ena blitzten tidt uppå den andra föllier. Geisler Vitt. 345 (1709). Peringskiöld Mon. upl. 179 (1710; lat. tonitru). — koll. The .. bodde vnder baran Himmel, vthi Heeta och Köld, Regn och Slagg, Dunder och Blitz. Schroderus Uss. L 3 b (1626).
Spoiler title
Spoiler content