SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1915  
BLIXA, v. -ar. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(blexa J. Matthiæ 1: 409 (1658))
Etymologi
[fsv. blixa, blinka, sv. dial. blikksa (Rietz), bleksa (Skåne, G. Billing i Landsm. X. 2: 160 (1890)), bläksa (Finl., Vendell), blinka, blixtra m. m., mnt. blixen, blixtra, motsv. ä. t. blixen, t. blitzen, blixtra, af mht. bliczen, bleczen, af fht. blecchazzen, blixtra, af stammen blik (se BLEK, sbst.1); se för öfr. etym. afd. under BLIXTRA]
(†)
1) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (Linder Allmogem. i S. Möre 33 (1867), G. Billing i Landsm. X. 2: 160 (1890)), mnt. o. t.] = BLIXTRA 1. Thet Dundrar, liwngar och blixar. P. J. Gothus Pollio Fast. 570 (1614). Ett osäyeligit Dunder, Blixande och Regn. Rålamb Constantin. resa 89 (1658, 1679). Rudbeck Atl. 3: 492 (1698). Block Progn. 26 (1708).
2) [jfr sv. dial. bliksa, bläksa, glimma, tindra (Finl., Vendell)] = BLIXTRA 3. Rel. cur. 4 (1682). Blixningen i Barometerns tomrum. Ehrenheim Phys. 1: 149 (1822). När en Solstråle får i ett mörkt rum falla horizontelt på ytan af spiritus vini, .. (visa sig) färgade, blixande strålar .. på ett motsatt hvitt papper. Därs. 2: 96. — särsk. = BLIXTRA 3 f. (Pulver af Lycopodium, lummer,) skal .. hos Persianerna brukas, vid theras fyrverkerier, i stället för krut, för thes besynnerlige blixande krafft. Broocman Hush. 4: 32 (1736).
3) [jfr motsv. anv. i fsv. o. sv. dial. (Närke, Rietz; Finl., Vendell)] kasta blickar, blinka; jfr BLIXTRA 4. Nu blixar och blinckar han hijt och tijt med sinne syn. P. J. Gothus Savonarola Synd. sp. I 3 b (1593). När een Dotter gåår vth medh sijn Modher, skal hon gå sedigt och medh nederslaghit Ansichte, icke blixa medh Öghonen hijt eller tijt. Schroderus Albertinus 1: 43 (1638). Blincka eller blixa. Lex. Linc. (1640; under nicto). Ögonen stodo öppna utan att blixa. Linné Diet. 2: 237 (c. 1750).
Spoiler title
Spoiler content