BLODFULLHET blω3dful~he2t, starkt hvard. blω3~, stundom 3~20 (blo`dfullhet Weste), r. l. f.; best. -en.
a) till BLODFULL 1 a. K. Stobæus (1732) hos Fürst Stobæus 58. Blodfullhet, en öfver vanliga förhållandet ökad blodmängd i kroppen i allmänhet eller i någon viss kroppsdel. Collin Ordl. (1847). (Kaffe) bör undvikas af personer, som lida af blodfullhet. Hagdahl Kok. 99 (1879). Gifvet i större doser och under en längre tid kan .. hvetet hos hästen framkalla ett farligt tillstånd af blodfullhet. Wrangel Handb. f. hästv. 17 (1884). — bildl. Man yrade .. (under medeltiden) af mattighet, nu af blodfullhet. Kellgren 3: 190 (1787).
