SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1916  
BLOMBAR blωm3~ba2r, adj.
Etymologi
trädg. som har förmåga att utveckla blommor. Yngre, ej blombara plantor (af Rhododendron) omplanteras tidigt om våren. G. Löwegren hos Lindgren Trädg. 7: 286 (1883). Äkta Hamburger Drif-konvaljer, garanteras blombara. Tidskr. f. landtm. 1892, Annonsbl. nr 48, s. 3. Blombara lökar. Abelin Trädg. inomhus 133 (1904).
Spoiler title
Spoiler content