publicerad: 1916
BLOMMA blωm3a2 (blo`mma (med) sl(utet) o Weste; jfr anm. till uttalet af BLOMMA, sbst.), v. -ade; fordom äfv. BLOMMAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, BLOMNING; -ARE (se d. o.); jfr BLOM.
Ordformer
(blom- G. I:s reg. 12: 265 (1539), Brahe Oec. 109 (1581), J. Faggot i VetAH 1741, s. 8, D. Z. Hallman i Sv. Merc. IV. 1: 435 (1758) m. fl. blomm- Brahe Oec. 107 (1581) osv.)
Etymologi
[fsv. blomas; jfr ä. d. blomme, nor. dial. bloma, bløma, isl. blómandi, mnt. blomen, holl. bloemen, mht. bluomen, ä. t. blümen, eng. bloom; bildadt till BLOMMA, sbst. Med afs. på den deponentiella formen jfr BLOMSTRAS, GRÖNSKAS, KNOPPAS, LÖFVAS o. d. Den intr. aktiva formen (se III) torde vara bildad till p. pr. blommande; jfr etym. afd. under BLOMSTRA]
Anm. 1:o Dep. blommas (se I) har anträffats i litteraturen från fsv. tid till senare hälften af 1700-talet. Det intr. blomma framträder först ett stycke in på 1700-talet, men blir snart allenarådande. Jfr anm. 1:o under BLOMSTRA, sp. 3454. — 2:o Under äldre tider var blomstra(s) vanligare än blomma(s), medan på 1800-talet l. redan tidigare förhållandet blef omvändt utom i bildl. anv.; jfr anm. till III 1. — 3:o I det följ. skiljas de deponentiella formerna från de öfriga. Vbalsbst. upptagas under III.
I. BLOMMAS. [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) = III 1. Häggen blommas (i maj). Brahe Oec. 107 (1581). Itt stoort trää blomadhes och wäxte. P. Erici Musæus 3: 51 a (1582). Bondepract. F 4 a (1662). När Rågen blommas och Enebuskan dambar. Tiselius Vätter 1: 109 (1723). Rosor och Liljor prydeligen ibland hvarannan blommades. Asiat. B. 1: 161 (1741). Lundberg Träg. 152 (1754, 1780). — mer l. mindre bildl. Tu skalt vthi itt ewigt Paradijs såsom itt skönt blomster blomas. P. Erici Musæus 2: 340 a (1582). Vitterhet blommas och bär sin frukt. Dalin Vitt. I. 3: 159 (1744).
II. BLOMMA. [jfr ä. d. blomme o. holl. bloemen, pryda med blommor, mht. blüemen, ä. t. blümen, pryda med blommor, utsmycka, prisa] (†) tr.: eg. pryda med blommor; jfr BLOMSTRA II; bildl.: förhärliga, prisa; jfr BEBLOMMA 1 slutet. Ath någre .. Dhett onde, och openbarlige landzförräderii, medt Ewangelio smucke och blome. G. I:s reg. 12: 265 (1539).
III. BLOMMA, intr.
1) [jfr motsv. anv. i ä. d., nor. dial., isl., mnt., holl., mht., ä. t. o. eng.] om växter: hafva utvecklat l. bära (utslagna) blommor l. en (utslagen) blomma (vid tillfället i fråga l. vid vissa tider), stå i blom, blomstra; i fråga om hyllelösa blommor: hafva befruktningsorganen i fortplantningsdugligt utvecklingsstadium; bot. äfv. om ståndare o. pistiller: befinna sig i fortplantningsdugligt utvecklingsstadium; jfr BLOMSTRA III 1 a samt anm. 2:o sp. 3419. Syrenerna blommade, när jag var där. Denna växt blommar om hösten. Blommande växter i mots. till bladväxter l. till kryptogamer; jfr BLOM-VÄXT. Sqvatram blommade i kiären. Linné Öl. 137 (1745). Djurens parning är .. det samma, som örternas blomning. Alströmer Præs. i VetA 1770, s. 58. (Spansk peppar) blommar under hela sommaren, med ljusa obetydliga blommor. Lundström Trädg. 101 (1841, 1852). En femtedel af de blommande växterna (i heta zonen) utgöres af träd. Dahm Geogr. f. el.-skol. 16 (1858, 1882). Porsen blommar i södra Sverige på bar qvist. Möller Jordbr. 155 (1881). Begreppet blomning, som ju allmänt .. endast betyder hyllets blomning. L. M. Neuman i Bot. notiser 1888, s. 157. Är en proterogyn blomma slutblommad redan innan ståndarne börjat blomma blott derför att pistillerna redan befruktats? C. A. M. Lindman Därs. s. 274. Äppleträden blommade. Lagerlöf Berl. 2: 62 (1891). Blommande växter fordra mera ljus än bladväxter. Abelin Trädg. inomhus 20 (1904). När rågen blommar ryker den som man säger. Jönsson Gagnv. 55 (1910). — jfr FÖR-, GENOM-, SLUT-, UPP-, UT-, ÖFVER-BLOMMA m. fl., FÖRST-, HÖST-, NATT-, ROSEN-, RÖD-, SKÄR-, SKÖN-, SMÅ-, VINTER-, VÅR-, ÅTER-BLOMMANDE m. fl., AF-, EFTER-, GRAN-, GRÄS-, HÄGG-, KORN-, MOSS-, OM-, RÅG-BLOMNING m. fl. — särsk.
a) opers.; jfr BLOMSTRA III 1 a slutet. Det blommar på fjerran ängar. Gellerstedt 2 Dikt. 47 (1881).
b) (föga br.) med innehållsobj. Somliga sade, att näst före Kung Carl XII:tes död skulle det (trädet) ha blommat 2:ne blommor, svarta och hvita. Linné Ungd. 2: 254 (1734). Päron- och sötkörsbärsträd blomma sina snöhvita poem. Gellerstedt Gläntor 134 (1909).
c) i uttr. stå i blomning, bära utslagna blommor; jfr BLOM 3 c. Neckblomman. på sjön i blomning står. C. F. Dahlgren i Poet. kal. 1814, 2: 29. Fältet står i blomning. Oscar II 2: 219 (1861, 1887); jfr 2. En hvit törnrosbuske, som .. stod i full och frodig blomning. H. Lilljebjörn Hågk. 2: 52 (1867). Träden rikt i blomning stå. Bååth Vagant. 54 (1906).
d) närmande sig bildl. anv., om (på blomsterdekorationer) rik byggnadsstil l. byggnadsverk i dyl. stil. (Domkyrkan i Siena) är ett poem; stenarne tala och blomma. Bremer G. verld. 2: 121 (1860). En utomordentligt skön liten byggnad i tungt blommande gotik. Hallström Skepn. 321 (1910).
e) mer l. mindre bildl.
α) stå i blom, stå i flor, frodas, blomstra (se d. o. III b α), lefva (ett rikt lif). När begärens ljufva magt / Vår känsla uti blomning bragt. Kellgren 2: 245 (c. 1780). Medan lifvet blommar än, / Hvar minut värdera. Franzén Skald. 1: 142 (1824). Lifvets vår blott en gång blommar. Wallin Vitt. 1: 116 (c. 1830); jfr 2. Tusen slägter skola blomma / Och förvissna likaså. Hedborn Minne 270 (1835). Din (Finlands) blomning, sluten än i knopp, / Skall mogna ur sitt tvång. Runeberg 2: 6 (1847). Det hade aldrig gått upp för henne, att en människas lycka — nästan alltid — blommar i en annans sorg. Lundegård F. Ulla 104 (1894). I lifvets blomning. F. A. Wulff i Finn 1903, s. 51. Runebergs annars så karga bildspråk blommar rikast (i Nadeschda o. Kung Fjalar). Söderhjelm Runeberg 2: 213 (1906). Folkvisans friskhet blommar i hans vers. T. (o. W.) Söderhjelm Ital. renäss. 176 (1907). Vi ha följt Kellgren fram till mannaåldern och sett .. huru de tendenser, som yppats under Åbotiden, kommit till full blomning. Sylwan Kellgren 91 (1912). — i numera mindre br. förb. Blomningen af ett lands litteratur inföll .. alltid på samma tid som dess politiska. Polyfem IV. 21—22: 3 (1811). Stater äro aldrig större och mäktigare, säger Machiavelli, än då friheten blommar uti dem. Bolin Statsl. 1: 94 (1868). För hvartenda sångarsinne, / Som en fläkt från höjden sport, / Blommar evigt Weimars minne. Wirsén Ton. o. sägn. 106 (1893). San Gimignano .. blommade på tolfhundratalet och hade, vill jag minnas, fyrtio eller femtio torn. Hallström Ital. bref 95 (1901). Blommande fantasi. C. D. af Wirsén i PT 1904, nr 264 A, s. 3. — i numera föga l. knappast br. förb. En Frihet, som .., när Lagen blommar i sin välmakt, är et högt och ädelt Välde. Dalin Arg. 1: 110 (1733, 1754). En af de mäktigaste Släkter, som denna tiden blommade, var väl den Folkungiska. Lagerbring 1 Hist. 2: 91 (1773). (Torgils Knutsson) hade med sin kloka regering satt Riket i et blommande tilstånd. Därs. 663. Vigningsfestens stora dag. / Aldrig går den ur mitt minne, / blommar ständigt i mitt sinne. Tegnér 1: 221 (c. 1825). Var nöjd då ödet blommar. Almqvist God. 80 (1838). Carl Gustaf .. bortrycktes midt i blomningen af kraft och bedrifter. Atterbom Siare 2: 119 (1843). Det blommande lifvet har flytt. Östergren N. dikt. 12 (1879).
β) hafva (bjärta) färger, lysa (i färger), skimra. I purpurvågor, / Guldbelagda, azurskiftande, / Blomma vesterns moln vid qvällens lågor. Sätherberg Dikt. 1: 152 (1837, 1862). Edens sommar, / der näktergalen slår och morgonrodnan blommar. Tegnér 1: 237 (1841). Öfver hela golfvets bredd blommade en grann brysselmatta. Söderhjelm Brytn. 54 (1901). Fullkomligt grånadt håret var / Och hufvudet nu blommar hvitt. E. Staaff i Världslitt. i urval 2: 152 (1902). — särsk.
α') [jfr motsv. anv. af t. blühen samt nt. se bleüget as'n rose, em blaügt dat gesigt] hafva bjärt, frisk hy l. färg vanl. kännetecknande hälsa o. trifsel; blomstra (se d. o. III 1 b β). En bygdens tärna, sjutton år / Och blommande och skön. Wallin Vitt. 2: 100 (c. 1805). På blommande munn, på rosene kind / Bo törnen ock. C. F. Dahlgren 1: 7 (1829). Eva Dufva blommade, som en ros på prestgården. Bremer Hertha 410 (1856). Dessa strålande blickar hafva längesedan slocknat, dessa blommande kinder bleknat. Rydberg Frib. 35 (1857, 1866). Hon stod en morgon på strandens ljung, / Så frisk, så glad, så blommande ung. Östergren N. dikt. 72 (1879). Hur han svalt, blommade hans skägglösa barnaansikte alltid lika rundt och skärt. Heidenstam Karol. 2: 267 (1898). — skämts. om rödbrusighet. Så drickom oss röda, / .. och blomstrom och blommom. Fröding Stänk 120 (1896).
β') [jfr motsv. anv. af t. blühen] i sht med. om utslag, böld o. d.: hafva hög färg, vara fullt utbildad. (Bölden) blommade, slog hål och tilläktes. Sundelius Norrköp. minne 185 (1798). Blomning betecknar i Medicinen den fullkomligaste utbildningen af ett hudutslag. Collin Ordl. (1847). Sedan utslaget (i mässling) blommat i 24—36 timmar, börjar det blekna. A. Levertin i Ill. hels. 537 (1888).
Anm. till 1. 1:o I eg. bet. är blomma numera det ojämförligt vanligaste ordet, i bildl. anv. är blomstra det afgjordt förhärskande. När blomma användes i bildl. bem. (se e), står det för språkkänslan närmare den eg. bet. o. gör därigenom bilden mera konkret o. lefvande än blomstra. — 2:o [jfr motsv. anv. af ä. d. blomstres] I sydligaste Sv. hafva både blomma o. blomstra stundom bet.: utveckla blommor, slå ut i blom, bildl.: komma i flor, blomstra upp o. d. Denna bet. har möjl. varit mera spridd i ä. tid. Jfr: När en växt utvecklar sina blomknoppar till blommor, säges den blomma. Areschoug Lärob. i bot. 210 (1863).
2) om mark, årstid o. d.: (frambringa o.) bära blommande växter; jfr BLOMSTRA III 2. Tegnér 3: 90 (1817). Det evigt blommande Hindostan. Atterbom Minnen 237 (1818). Frid, yngling, med ditt stoft! Deröfver våren blomme, / och solen strö sitt gull. Tegnér 2: 468 (1822). Då vid fjällarnes fot full sommar blommar, herrskar ännu vintern på deras spets. Fries Bot. utfl. 1: 327 (1843, 1853). Straxt sågs marken blomma, / Som nyss var tom och sval. Runeberg 4: 55 (1857). Kullarne blommande af gul genista. Bremer G. verld. 2: 314 (1860). Den blommande skogsängen. Lagerlöf Jerus. 1: 143 (1901). — särsk. mer l. mindre bildl. Den som .. låter sina tankar beta i en altid blommande .. äng, nemligen den högsta fullkomlighetens beskådande. Dalin Arg. 1: 42 (1733, 1754). Vintern blommade i tindrande krystaller strödda på skog och mark. Bremer Strid 86 (1840). Jorden blommar af tärnor. Runeberg 1: 390 (1844). med innehållsobj. Skogarna blommade snö. Sätherberg Lefnadsm. 278 (1896).
3) [jfr nt. dat water blögt, t. das wasser blüht] om vattensamling: vara betäckt af små (gröna, gula, röda osv.) alger, (gula l. gröna) massor af frön l. frömjöl m. m.; innehålla mikroorganismer till sådan mängd, att vattnets färg därigenom förändras; jfr BLOMMA, sbst. 6 a, BLOMSTRA III 3, VATTEN-BLOMNING. Linné Ungd. 2: 4 (1732). De Sjöar, som sägas grönska och blomma om sommaren, hafva .. sin gröna färg antingen af små Tall och Gran Frön som lägga sig på vattnet; eller ock af vattuörternas blommor och frön. Wallerius Hydrol. 35 (1748). Uti Sverige förekomma mindst trenne vatten-Alger under namn af vattnets blommande. Wikström Årsber. t. VetA 1827, s. 166. Ringsjön ”blommar” d. 15 Juni. Bot. notiser 1844, s. 71. Nostocaceerna uppträda med en art, Limnochlide flos aquæ, periodvis i Östersjön i sådana massor, att man då säger, att ”vattnet blommar”. H. Théel i Fauna o. flora 1909, s. 291.
Särskilda förbindelser (till III 1):
BLOMMA AF 10 4. (knappast br.) blomma ut; särsk. i bild. Det räckte ett år, det räckte två, / så hade den rosen blommat af. Sturzen-Becker 5: 22 (1862; om en flicka). — jfr AFBLOMMA.
BLOMMA FRAM 10 4. (föga br.) framträda med blommor, slå ut sina blommor; jfr BLOMSTRA FRAM. Vårens årstid, då drifvorna lösas, sipporna blomma fram. C. D. af Wirsén i PT 1909, nr 289 A, s. 3. — mer l. mindre bildl. Det gifves en vår äfven i folkets lif, .. då det inre lifvet liksom spränger sina höljen och blommar fram med makt. F. Bremer (1849) hos Adlersparre o. Leijonhufvud Bremer 2: 101. Må .. fröjd blomma fram ur solfyldt frö! Östergren Dikt. 1 (1871). Hallström Lev. dikt. 215 (1914).
BLOMMA UPP 10 4. växa upp o. blomma; jfr BLOMSTRA UPP. I höst dör strå't, men nästa vårdag blommar / det upp igen så gräsgrönt som förut. Tegnér 3: 40 (c. 1840). Skördar blomma upp med fylda ax. C. G. Strandberg 68 (1854). — mer l. mindre bildl. Så herrlig blommade upp min ros. E. Sjöberg 117 (1819). Så snart ett högre, ett odödligt hopp / uti förvissnadt hjerta blommar opp. Tegnér 2: 504 (1834). Legenden, som blommar upp kring hans person. Söderhjelm Upps. 76 (1906). Hans diktning blommade upp under inflytande af en ungdomlig, stark känsla. (T. o.) W. Söderhjelm Ital. renäss. 73 (1907). — jfr UPPBLOMMA.
BLOMMA UT 10 4. sluta att blomma; jfr BLOMSTRA UT 1. Biberg Linné Oec. nat. 36 (1750). Äppleträden ha .. nyss blommat ut. Ödman Resebild. 65 (1902, 1907). — mer l. mindre bildl. Mitt lif har blommat ut. Tegnér 3: 255 (1825). Sedan den nyromantiska diktningen blommat ut. A. Rydfors i Sv:s hist. 10: 259 (1909). — jfr UTBLOMMA.
Ssgr (till III 1): A: BLOM-FÄRDIG3~20. färdig att blomma. Kjellman Nord. vårväxter 15 (1895). Å klipphällen .. står Fjällbruden Saxifraga Cotyledon snart blomfärdig. SD(L) 1900, nr 287, s. 5.
B: BLOMNINGS-AKT30~2. I synnerhet var det blomningsakten, som fängslade (Linnés) .. blickar. J. A. Schagerström i Frey 1847, s. 138. —
-DAG~2. i sht bildl. i pl.; jfr BLOMSTRINGS-DAG. Tänk på din mö, / som sofver under Nordens snö! / Dess blomningsdagar voro korta. Tegnér 1: 178 (1822). Blekna och förblöda / efter blomningsdagar / bjuda oss de lagar, / som mätt lifvets mått. Söderberg Dikt. o. sång. 76 (1901). —
-PERIOD~102. jfr BLOMSTRINGS-PERIOD. Almqvist (1844). N. H. Nilsson i Sv. utsädesfören. tidskr. 1905, s. 51. —
-STUND ~2. Valerius 2: 172 (1826). Almqvist (1844). bildl. O känslans (dvs. kärlekens) blomningsstund! o njutningarnes vår! Valerius 1: 21 (1806). Bremer G. verld. 2: 100 (1860). —
-SÄTT~2. Lindgren Trädg. 5: 105 (1874). särsk. (†) bot. blomställning, inflorescens. Euphrasén Linnees bot. ord 37 (1792). Det olika sätt, hvarpå .. de särskilda blommorna ordnas, har fått namn af Blomställning, Blomningssätt eller Inflorescens. Wahlberg Foderv. 21 (1835). —
-TID~2. jfr BLOMSTRINGS-TID. Salander Gårdsf. 167 (1727). Körsbärsträdet växer .. vildt (på Kinnekulle) och till sådan mängd, att vid blomningstiden hela sträckor lysa som snödrifvor bland grönskan. J. Sundblad i VLS 151 (1887). I större delen af landet skadades rågen .. af regn under blomningstiden. SFS 1903, Bih. nr 8, s. 64. bildl. Den bildande konstens blomningstid. Bremer Pres. 34 (1834). Ättens äldre blomningstid. Fryxell Ber. 11: 1 (1843). Det osägbara, som omgifver en ung kvinnas väsen i hennes första blomningstid. Söderhjelm Runeberg 2: 153 (1906). —
-TIMME~20. (i högre stil) bildl. E. Sjöberg 13 (1820). Mannakraftens blomningstimma. Hwasser V. skr. 3: 166 (1833). Allt hvad skönast lifvet gaf, / I sin högsta blomningstimma sjönk i en förtidig graf. B. E. Malmström 6: 119 (1852). —
-VÅR~2. (i högre stil) bildl. Hör då up din fägring dölja / Sen den nått sin blomningsvår. Kellgren 2: 283 (c. 1790). Brinkman Vitt. 2: 4 (1842). —
-ÅLDER~20. Växternas blomningsålder. Ödmann Åm. i VetA 1797, s. 13. bildl. Lifvets blomningsålder. Backman Dickens Pickw. 2: 457 (1871). Fröknar i den tidiga blomningsåldern. Gellerstedt i 3 SAH 25: 44 (1911). —
-ÅR~2. Året efter rika blomningsår .. stå (träden ofta) blomlösa. Sylvén Sv. dikotyl. 1: 4 (1906). Skogsv.-fören. tidskr. 1909, Fackupps. s. 241. bildl. A. Grafström 1: 14 (1823, 1864).
Spoiler title
Spoiler content