BLOTT, sbst.2, l. BLOT, sbst.2, m.
Ordformer
(bloot G. I:s reg. blodt RA)
Etymologi
[efter mnt. einen bloten slan, motsv. mnl. een bloote slaen, t. einen blossen schlagen, förfela sitt mål, anstränga sig förgäfves; jfr BLOTT, adj. Uttrycket kan vara lånadt från kägelspelet o. är i så fall förkortadt af ett ej anträffadt einen blossen schlag schlagen, slå ett blott slag (utan träff); jfr fr. coup blanc, bom]
(†) i uttr. slå en blot(t), anstränga sig förgäfves, misslyckas, råka illa ut. Doch att vpå .. the Fonger, motte sådane acht och tillsyn haffd bliffwe, att man icke slår en bloot med them. G. I:s reg. 16: 391 (1544). Andre slike umstender motte granneligen forkundskapede blifva, så att man icke slår ther en blodt. RA 1: 421 (1544).
