publicerad: 1916
BLYERTS bly3er2ts l. bly3ær2ts, stundom, i sht i Värml. o. Skåne, bly4erts, hvard. äfv. bly3er2s l. bly3ær2s, resp. 40 (bly`erts Weste, bl`yä´rrts Almqvist; jfr: rts säges (i vårdslöst tal) rs i blyerts. Collnér Lärob. 127 (1815)), r. l. m. ((†) n. Lind (1749; jämte m.), Sahlstedt (1773), Möller (1790)); best. -en (ss. n. -et); pl. (i bet. olika slag af blyerts) -er (Fischerström 2: 195 (1780)), (i bet. 2) -ar.
Ordformer
(blyerts Schück Wivallius 1: 45 (cit. fr. 1631: blüertz) osv.; blyerz Berzelius Kemi 1: 199 (1817). blyers Berzelius Kemi 2: 636 (1812, 1822), Remmer Theat. 1: 9 (1812, 1814: blyerspenna). blyärts Ihre Dial.-lex. (1766: blyärtspenna). blyarts Gödel Sv:s medeltidslitt. 281 (i handl. fr. 1630), DA 1825, nr 194, s. 4 (: Blyartzdeglar) m. fl. blyiartz Oxenst. brefv. 11: 698 (1637). blyars Rudbeck Bref 151 (1677), Veckoskr. f. frunt. 1824, s. 112 (: blyarspenna) m. fl. blyart Linné Sk. 363 (1751: Blyart-Deglar, men samma s. Blyarts). blyarns- Ågerups arkiv Bouppteckn. (1744: blyarnspenne))
Etymologi
[jfr sv. dial. blyärs- (Västergötl., Ihre Dial.-lex.; Värml., Noreen Ordb. ö. Fryksd. (1878); Uppl., Landsm. X. 1: 10 (1889)), blyarts- (Västergötl., Rietz), blyars- (Västergötl., Hof Dial. vestrog. 91 (1772); Finl., Vendell), bliarts, bliärts (Estl., Vendell), blöjgars- (Gottl., Landsm. VI. 1: 48 (1885)); efter t. bleierz, eg. blymalm. Att grafiten kommit att bära detta namn beror därpå att den fordom ansågs vara ett slags blymalm; jfr BLY-HARTS]
1) grafit, fordom äfv. molybdenglans; jfr BLY-HARTS 1. Gödel Sv:s medeltidslitt. 281 (i handl. fr. 1630). C. W. Scheele i VetAH 1779, s. 243. Blyerz, graphit, den blygrå massa, som finnes i våra vanliga ritpennor. Berzelius Kemi 1: 199 (1808, 1817); jfr a. Grafit = .. Blyerts .. Rent kol, fast stundom med mekaniskt inblandade små delar af jern, kiselsyra o. s. v. A. Sjögren Min. 66 (1865, 1874). Under 1877 bereddes i Sverige 1685 centner slammad blyerts. H. Sjögren Min. 70 (1880). — särsk.
a) (med slammad lera blandad) grafit använd ss. rit- l. skrifmedel. (Wivallius) förtiänte .. med ritande både medh pänna och blüertz. Schück Wivallius 1: 45 (cit. fr. 1631); jfr 2. (Han) tog .. fram sin plånbok, ref löst et blad och skref med blyarts derpå. Eurén Orth. 1: 87 (1793); jfr 2. (En pappers-)lapp med notsystem och stämma (till en sång) utförda i blyerts. C. R. Nyblom i Ord o. bild 1900, s. 12.
2) [sannol. elliptiskt för BLYERTSPENNA] blyertspenna; jfr BLY-HARTS 2. Oxenst. brefv. 11: 698 (1637). Allenast det jag med blyertzen understrukit bör tryckas. Linné Bref I. 2: 126 (1749). Gundling tuggade länge sin blyerts. Palmblad Nov. 4: 30 (1851). I denna författning grep jag mycket hellre till blyertsen än till pennan. Herrlin Snille o. själssjukd. 67 (1903).
Ssgr: (1 a, 2) BLYERTS-ANTECKNING~020. —
(1) -DEGEL. —
(1 a, 2) -DRAG. —
(jfr 1 b) -FÄRG. —
(1) -GRUFVA. —
(1 a, 2) -KLADD. —
(1 a, 2) -LINJE l. -LINIE. —
(1 a, 2) -MÄRKE. —
(1 a; jfr 2) -PENNA. Han (tog) een blijertzpenna och afsatte (dvs. ritade) een adelsfru. U. Hiärne Vitt. 33 (1668). Fin Blyarts .. låter såga sig til Blyartspennor. Linné Sk. 197 (1751). En blyertspenna omtalas och afritas första gången af Konrad v. Gesner, 1565. 2 NF (1905). —
-PENN-FORMERARE, r. l. m. blyertsspetsare. —
-PENN-TRÄD —0~2 l. ~20. trädarten Juniperus virginiana Lin., virginisk ceder, hvars ved användes till blyertspennor. Blyertspennträdet .. är en känd prydnadsväxt i parker och trädgårdsanläggningar. PT 1907, nr 180, s. 3. —
(1 a, 2) -RITNING. —
(1 a, 2) -SKRIFT. —
(2) -SPETSARE, r. l. m. apparat för spetsande af blyertspennor. —
(1) -STAMP. stamp för krossning af grafit. —
(1) -STAMPVERK~20, äfv. ~02. Den svenska blyertsen kommer från Vestmanland. .. De båda verken äro Vestanfors grafitverk .. och blyertsstampverket Malmen. SD(L) 1895, nr 316, s. 5. —
(1 a, 2) -STIFT.
2) stift af grafit, grafitstång. —
(1 a, 2) -STRECK. —
(1 a, 2) -TECKNING. —
(1) -VERK. grafitverk.
Spoiler title
Spoiler content