[fsv. blyghilse, vbalsbst. till blyghias (se BLYGAS); jfr d. bluelse]
(†) blygsel, skam, skamkänsla. Thet swacht war för werldenne, thet haffuer gudh vthwaldt, på thet ath han will göra thz till blyelse (dvs. komma det på skam) som starkt är. 1 Kor. 1: 27(NT 1526). Uthan all försyn och blyggelse. Sthms stadsord. 2: 14(1682).
