BLYGSAMLIG l. BLYGSAMLIGA l. BLYGSAMLIGEN, adv. -ligare (Widekindi Krigsh. 141(1671)).
(†) med blyghet l. blygsel l. blygsamhet; på ett blygt l. blygsamt sätt; blygt, blygsamt. Helsingius E 8 a(1587: blyghsamligh). En blyglåtigh .. bär sigh blygsambligha åth. Schroderus Comenius 830(1639). Ekblad 298, 428(1764: blygsamligen).
