SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1917  
BLÅNGARN blå3n~ga2rn, n.; best. -et.
Ordformer
(blåne- N. Sjöberg i Fataburen 1907, s. 90, 102 (sannol. efter handl. fr. 1549))
Etymologi
[af BLÅGARN, BLAGGARN med anslutning till BLÅNOR]
1) af blånor spunnet (gröfre o. simplare) garn; jfr BLAGGARN 1 o. BLÅRGARN 1. Af somligom brukas .., at ränna Lingarn, och ibära blångarn. Dahlman Reddej. 183 (1743, 1772). N. Sjöberg i Fataburen 1907, s. 102. — jfr JUTE-BLÅNGARN.
2) (föga br.) blaggarnsväf, blaggarn (se d. o. 2); jfr BLÅRGARN 2. Bålstervar af Blångarn. Hermelin Præs. i VetA 1773, s. 76. Qvinnorna (i Jukkasjärvi) sysselsätta sig med .. väfnad af blångarn och valmar till familjens behof. Zetterstedt Sv. lappm. 1: 229 (1822).
Ssgr: (2) BLÅNGARNS-FÖRKLÄDE~020, äfv. ~200, hvard. -FÖRKLE.
(2) -JA. (tillfällig anv.) enkelt, trohjärtadt o. ärligt ja; jfr BLAGGARN 2 b. Bort sliskigt tal och sammets-frasers prakt, / .. Jag svär att tala ut mitt hjertas brand / I blångarns-ja och ärligt vadmals-nej. Hagberg Shaksp. 6: 259 (1849; eng.: russet).
(2) -LAKAN.
(2) -RÄCKA.
(2) -SKJORTA.
(1) -SPÅNAD.
(2) -TÄCKE. 7 ostickade Blångarnstäcken. Bouppteckn. fr. Växiö 1821.
(1) -VEKE. S. Hof i VetAH 1764, s. 55. Ett partie sämre Ljus med Blångarnsvekar, tjenlige till Stall- och Köksljus. DA 1808, nr 66, s. 5.
(1) -VÄF.
(1) -VÄFNAD. abstr. o. konkret.
Spoiler title
Spoiler content