SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1917  
BLÅNOR blå3nωr2 l. -or2, sbst.1 pl. (Spegel Gl. 321 (1712) osv.) ((†) -ar Dalin Arg. 2: 4, 369 (1734, 1754), Boivie Sv. spr. 148 (1834); -er Lex. Linc. (1640; under blåår), Rydqvist SSL 2: 80 (1857), SAOL (1874: blånor .. rättare blåner));
förr äfv. BLÅN, r. l. f. l. pl. n. (Dähnert (1784)); best. -en (Törnsten Linnelärftsväfn. 4 (1787)).
Ordformer
(blån Spegel Gl. 55 (1712), M. N. Nordenström (c. 1770) i Norrl. saml. 74, Heinrich (1814; med hänv. till blår). blårn Sundelius Norrköp. minne 542 (1798: blårngarn; eljest blån-), Greiff Jagt 59 (1828: blårnsudd). Anm. Enstaka förekommer sg. blåna J. G. Oxenstierna 2: 106 (1796, 1806))
Etymologi
[fsv. blan, f., pl. blanar, motsv. sv. dial. blån, f. l. pl. n. (Uppl.) l. sg. n. (Västmanl.); pl. blånar (Finl.), blånur (västra Västmanl.); jfr t. (dial.) blane, plane, grof linneväf, i sht till öfvertäckande af vagnar (jfr PLAN, sbst.). Stammen i blån(or) är sannol. en gammal utvidgning af stammen i BLÅR, böjd efter n-deklinationen, på samma sätt som t. (dial.) blane, plane af t. blahe (se BLÅR). Den fsv. pl.-ändelsen är bevarad i formerna på -ar, men har i vissa dial. o. i riksspr. undanträngts af -or. Till denna pl. har sg. blåna nybildats. Ändelsen -er har i vissa dial. uppkommit af -or]
sämre, kortare o. gröfre tågor som vid häckling af lin, hampa l. dyl. afskiljas från de längre o. finare; blår; jfr STRYGARN. Lex. Linc. (1640; under blåår). Blånor sågos .. (vid Lärkesholm) blekte och gjorde snöhvita som silkesvadd. Linné Sk. 388 (1751). Korta blånor af Lin brukas .. til inslag i blaggarn och säckväf. Fischerström 2: 209 (1780). Rengöringsmaterialier, nämligen: omkring 200 kg. blånor, finare (osv.). Tidn. f. lev. 1908, nr 46 A, s. 1. — jfr GROF-, HÄCKLINGS-, JUTE-, KÄMLING-, LIN-, SKÄKT-BLÅNOR m. fl. — särsk.
a) i jämförelser. (Gudinnan Tidens) gyllne Thron var lös och vek som blånar. Dalin Arg. 2: 4 (1734, 1754). Han är hastig (dvs. lätt uppbrusande), som man tände eld i blånor. Rhodin Ordspr. 70 (1807); jfr b. (De dansande) hade som brinnande blånor i kroppen, / och som gräshoppor hoppade Rejlandshoppen. Fröding Guit. 42 (1891).
b) (numera föga br.) i bild, i uttr. elden kommer i blånorna m. m. dyl.; se BLÅR a slutet. Dalin Arg. 2: 369 (1734, 1754). Han släpper intet tilfälle at svärta .. (grefven) för mig; jag tar naturligt vis Grefvens parti, och straxt är elden i blånorna. Weste Goethe Werther 73 (1796).
Ssgr: A: BLÅN-BLANDARE. tekn. (Till) Textilarbetare .. (vid) Linfabriker (höra:) .. Blånblandare Kardare (m. fl.). Fört. ö. arb. v. textilfabr. 3 (1909).
-DRÄLL. (blåne- U. Oxelgren (1781) i Fataburen 1911, s. 89).
-FRI.
-FULL.
-GARN, se d. o. —
-KAM. (†) häckla; jfr BLÅR-KAM. Ekenmark Lärob. 133 (1847).
-LAKAN. (blåne- Bouppteckn. fr. Växiö 1811) blaggarnslakan. Bouppteckn. fr. Växiö 1827.
-PERUK.
-SPÅNAD. särsk. konkret. —
-SUDD.
-TAPP. blånsudd. —
-TOTT l. -TOTTE. i sht om blånorna på spinnrockens ”kräkla”. —
-TÅG. (†) blåntågor? Efter gammal vana måste .. lefvereras til hvar hel Bonde under Godzet 1. L(is)p(und) långtågzlin eller blåntåg. Salander Gårdsf. 67 (1727).
-VINDEL. (knappast br. utom i Värml. o. angränsande trakter) hopsnodd blåntott, färdig till spinning. (Pojken) försökte gömma sig bakom en stor blånvindel. Lagerlöf Holg. 1: 190 (1906).
-VÄF. (blåna- Bouppteckn. fr. Växiö 1827) 4 par lakan af Blånväf. Bouppteckn. fr. Växiö 1854.
B (†): BLÅNA-VÄF, se A.
C (†): BLÅNE-DRÄLL, -LAKAN, se A.
-GARN, se BLÅNGARN.
Spoiler title
Spoiler content