SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
BLÄDDRIG bläd3rig2, adj.1 -are. adv. -T.
Ordformer
(blädr- Lind (1738), Thunberg Resa 2: 49 (1789))
Etymologi
[afl. af BLÄDDRA, sbst.; jfr mnt. bladderich, nt. bladerig, holl. blad(d)erig, t. blatterig, blåsig, äfvensom d. blæret, uppblåst, viktig]
(i sht i Finl.) full med blåsor, blåsig (se BLÅSIG, adj.1). Lind (1738).
1) till BLÄDDRA, sbst. 2. Öfra ytan (af tuschlafven) är bläddrig och blåsig. Westring Sv. lafv. 162 (1805).
2) till BLÄDDRA, sbst. 3: full af blåsor l. blemmor. Nordforss (1805). En bläddrig och blodig rygg, som inte på dagar kan bära kläder. Heidenstam Folkung. 2: 32 (1907).
3) till BLÄDDRA, sbst. 4: full af blåsor l. bubblor. När .. (smör, mjöl, ägg, socker osv.) blifvit således rördt, at det ser bläddrigt ut. Warg 530 (1755). Bläddrig fragga. C. F. Dahlgren 2: 19 (1837).
4) till BLÄDDRA, sbst. 5. Berzelius Kemi 1: 373 (1808). Det ena gafvelfönstrets bläddriga, solslagna .. glas. Lindqvist Dagsl. 3: 208 (1904).
Spoiler title
Spoiler content