SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
BLÄDDRIG bläd3rig2, adj.2; adv. -T.
Ordformer
(blädr- Lind, Möller (1745))
Etymologi
[bildadt till BLÄDDRA, v.1, möjl. under påverkan af t. blätterig; jfr äfv. BLADIG 4, d. bladig]
(numera knappast br.) miner. som delar sig l. kan delas i tunna skifvor l. blad, som bildar l. består af tunna skiflika lager. Lind (1738). Bläddrig Spegelmalm. Wallerius Min. 260 (1747). Den egentliga quarnstenen (i Malung) är bläddrigt tunnskifrig. Hisinger Ant. 1: 28 (1819).
Spoiler title
Spoiler content