SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
BLÄNDE blän3de2, sbst.2, n. ((†) r. Jernk. annal. 1839, s. 209); best. -et; pl. -en (ss. r. -er Jernk. annal. 1839, s. 209).
Etymologi
[efter t. blende, afl. af blenden (se BLÄNDA, v.); jfr BLÄNDA, sbst.2 II]
(mindre br.) i sht opt. o. fotogr. bländare (se d. o. 3). En blende .. med ganska liten öppning. Jernk. annal. 1839, s. 209 (i fråga om en tub). Nyblæus Fotogr. 15 (1874). Jernk. annal. 1902, s. 380 (i fråga om mikroskop). — jfr CENTRAL-, MELLAN-BLÄNDE.
Spoiler title
Spoiler content