SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1917 BLÄNDIG blän3dig2, adj. Ordformer (förr äfv. skrifvet blendig) Etymologi [efter t. blendig] miner. bländehaltig, bländeförande; om bergart, malm o. d.; jfr BLÄNDISK. Hülphers Dal. 606 (1762). De blendige bly- och koppar-malmerne. Jernk. annal. 1826, 1: 171. Därs. 1884, s. 89. SAOB Alfabetisk lista blända verb bländande bländare subst. blände subst.1 blände subst.2 bländig adj. bländing subst.1 bländing subst.2 bländisk adj. bländning subst.1 bländning subst.2 Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content
