SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
BLÖTA, sbst.2, r. l. f.
Etymologi
[sv. dial. blöta (Västergötl.), blöda (Hall., Bohuslän); jfr nor. dial. i ei bløyte, i ett tag; möjl. samma ord som BLÖTA, sbst.1]
(†) mängd säd som vid slagtröskning på en gång utbredes för att tröskas. Möller (1790). Heinrich (1814).
Spoiler title
Spoiler content