SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1917  
BOCK bok4, sbst.4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(buck Barckhusen, Helenius (1838). bock Kolmodin Qv.-sp. 1: 118 (1732) osv.)
Etymologi
[bildadt till BOCKA, v.1; jfr d. buk, n., t. buck, m.]
1) [jfr motsv. anv. i d.] åtbörden att ss. vördnads- l. artighetsbetygelse l. hälsning osv. böja hufvudet o. öfverkroppen mer l. mindre djupt framåt, bugning; jfr BOCKA, v.1 I 2. Hwar dagh moste de komma in för Tzaren .. (o.) göra sin buck och reverens för honom. Barckhusen Cotossichin 32 (1669). Hvar en med nig och buck mig tedde allan heder. Kolmodin Qv.-sp. 1: 118 (1732). Han .. giorde en .. buck vid hvart och ett ord han talade. Sv. nitet 1738, nr 18, s. 4. Kanslern-Mammonspresten kommer, / gör en sirlig bock. Rydberg Dikt. 2: 61 (1891).
2) (föga br.) tekn. knä på ett rör, krök; jfr BOCKA, v.1 II 2. Ett .. (stup-)rör, som .. hade ett tiotal mer eller mindre våldsamma bockar. Tekn. tidskr. 1887, s. 145.
Spoiler title
Spoiler content