SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
BOCKA bok3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[afl. af BOCK, sbst.1; jfr t. bocken, eng. buck, v.]
hippol. eg.: göra rörelser som påminna om en bocks; om häst: sträcka hufvudet nedåt o. under rundande af ryggen hoppa hit o. dit o. slå bakut för att afkasta ryttaren. En bockande häst. Pettersson Prakt. stallmäst. 32 (1855).
Ssg: BOCKNINGS-TYGEL. tygel som hindrar häst att bocka. Pettersson Prakt. stallmäst. 32 (1855).
Spoiler title
Spoiler content