SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1918  
BOGEN, adv., l. BOFVEN (bo`fven Weste), adv.2, i förb. (vara l. bli) bogen l. bofven opp (upp) bω1gen, resp. 1ven l. ngn gg 1ven op4 (up4).
Ordformer
(bofven Weste (1807), Almqvist (1844; med hänv. till bogen). bogen Almqvist (1844) osv.)
Etymologi
[sv. dial. boven opp, liksom ä. d. boven op af nt. bowen op l. holl. boven op, (ofvan)på, af bowen, resp. boven, ofvan, öfver (se BOFVEN, adv.1), o. op, på, uppå; jfr d. leve boven op, lefva högt, lefva i sus o. dus, nt. he is dar bawen up, han har kommit långt, bragt sitt på det torra; med afs. på växlingen mellan v o. g se BOF]
(hvard., numera föga br.) (vara l. blifva) vid sunda vätskor, vid full vigör, rask, kry; äfv.: i goda omständigheter, välmående. Jag är inte riktigt bogen opp i dag. Weste (1807). Bogen upp, välmående, försigkommen. Sundén (1885).
Spoiler title
Spoiler content