SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1918  
BOHUSLÄNSKA 3hɯs~län2ska, stundom ~lä2nska, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 1) -or.
Ordformer
(stundom skrifvet bohusländska; jfr bohusländsk under BOHUSLÄNSK)
1) bohuslänsk kvinna. Almqvist (1844). SD 1900, nr 115, s. 4.
2) bygdemål l. bygdemålsfärgadt språk i Bohuslän. Almqvist Sv. spr. 243 (1840). J. A. Lundell i Landsm. 1: 465 (1880). Bohuslänskan .. är en ursprungligen norsk dialekt och därför helt naturligt mycket afvikande från öfriga medelsvenska mål. Noreen Vårt spr. 1: 110 (1903).
Spoiler title
Spoiler content