publicerad: 1918
förr äfv. BÖK, r. l. f.; best. -en; pl. -er (Stadga ang. skog. uti Skarab. lähn 1691, s. B 2 a, Tiällmann Gram. 177 (1696), Götheb. mag. 1759, s. 259) l. -ar (Frese Verldsl. dikt. 73 (1719, 1726), Manderström Rimlex. 376 (1779). Anm. Enl. Botin Sv. spr. 74 (1777) böjes ordet sg. bok, pl. bökar).
Ordformer
(bok RA 1: 237 (1538) osv. bök Jes. 41: 19, 60: 13 (Bib. 1541; men bok Jes. 44: 14 o. Hos. 4: 13), Manderström Rimlex. 375 (1779))
Etymologi
[fsv. bok, bök, motsv. d. bøg, ä. d. äfv. bog, nor. dial. bok, bøk, isl. bók, feng. bōc; jfr mnt. boke, mnl. boeke, holl. boek, fht. buohha, t. buche, äfvensom nt. böke, holl. beuk, feng. bǣce, bēce, eng. beech; besläktadt med lat. fagus, bok, gr. φηγός, en art ek; jfr BOK, sbst.2 Vokalen -ö-, hvilken ännu finnes i sydsv. folkmål, torde i de nord. spr. bero på inflytande från BÖKE (jfr särsk. ssgn fsv. bökeskogher, isl. bǿkiskógr); jfr grän ss. sidoform till GRAN]
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., nor. dial., isl., mnt., holl., t. o. eng.] träd af släktet Fagus Tourn., särsk. Fagus silvatica Lin., vanlig bok, rödbok; äfv. koll. RA 1: 237 (1538). Udi förlidne år bar hvarken ek eller bok. Hist. tidskr. 1895, s. 322 (i handl. fr. 1563). Bärande trä .. är Ek, Apel, Bök, Hassel, Oxel, Hägg. Stadga ang. landtmil. 1: 109 (1681). Bök är ett ganska nyttigt och vackert Trä, dess nötter eller ållon gifva ganska mycket och godt fett Fläsk. Rosensten Skog. 5 (1737). Boken vexer endast i södra Sverige upp till Östergötland och Vestergötland; den ger godt bränsle och godt virke till hjul och till stäfver i laggkärl. Berlin Lärob. 58 (1852). De nordligaste bokar i Sverige äro sannolikt de, som växa vid Lervik, norr om Gäfle, samt i trädgården vid Älfkarleö bruk, hvilka där planterades år 1773. Läsn. f. sv. folket 1900, s. 141. — jfr BLOD-, RÖD-, SKOGS-BOK m. fl.
2) [jfr motsv. anv. i d., nor. dial. o. eng.] trä l. virke af det under 1 omnämnda trädslaget, bokträ, bokvirke. Bräder af Bök. Stadg. ang. landtmil. 2: 81 (1687). Wåra Fäders äldsta Skrifter på Stenar, Böök och Näfwer. Rudbeck Atl. 3: Titelbladet (1698). Pokaln af bok. Risberg Vallmo 11 (1906).
3) [jfr motsv. anv. i Skånelagen, skånska dial. (Lilja Sk. flora 425 (1838)) o. holl. samt af d. bog] (†) bokollon. Ollen (dvs. ekollon) och book. Lagförsl. 190 (c. 1609).
Anm. till 1—3. Ss. en art bok betraktas folkligt också afvenboken, Carpinus Betulus Lin., äfv. kallad annbok, hagbok, hvitbok. Det är därför möjligt, att ngt af de anförda språkprofven l. ngn af nedanstående ssgr afser äfv. afvenboken.
Sammansättningar (i allm. till 1).
Anm. Vid en del ssgr, särsk. med formen boke- (böke-), är det omöjligt att afgöra, huruvida första ssgsleden urspr. varit BOK (bök) l. BOKE (böke). Numera torde första ssgsleden bok(e)-af språkkänslan alltid identifieras med BOK.
A: BOK-ARF. växten Stellaria neglecta Weihe. Krok o. Almquist Flora 1: 129 (1903). Bokarfven .. växer (i Sv.) .. nästan alltid i bokskogar. V. Wittrock i VetAÅrsb. 1908, s. 230. —
(2) -ASKA. (böke- Oxenst. brefv. 10: 61 (1623)) Bokaska til Påttaska, samt för öfrigit til åtskilligt. Rothof Hush. 52 (1762). —
-BARK. Rothof Hush. 52 (1762). Under de hårda åren på 1780-talet kommo hungriga skaror och begärde af min farfar .. lof att samla bokbark (till bröd) i hans bokhult. P. Wieselgren (1847) hos Wieselgren Wieselgren 4. —
-BESTÅND, sbst.1 SDS 1900, nr 470, s. 3. Ungefär en och en half mil nordost om Mariestad finnes vårt lands nordligaste vilda bokbestånd. Skogsv.-fören. tidskr. 1905, s. 205. —
-BLANDSKOG~20, äfv. ~02. blandskog där boken är det förhärskande trädet. (I Skåne, Blekinge o. Sydhalland) bildar boken .. än ren bokskog, än bokblandskog. J. Hulting i Bot. notiser 1899, s. 230. —
-BUSKE. —
-DUNGE. —
-FLÄSK. (böke- A. Oxenstierna 1: 376 (1617)) (†) fläsk af svin som gått på (bok)ollonbete, ollonfläsk. Anm. Bookfläsk som benämning på Sedum telephium Lin. hos Franckenius Spec. B 4 a (1659), Palmberg Ört. 310 (1684) o. Bromelius Chloris 112 (1694) är antagl. urspr. tryckfel för bockfläsk (jfr d. o.) [jfr d.-nor. fedebuk, smørbuk i samma anv.]. —
-FÖREKOMST~002 l. ~200. (i sht i fackspr.) ngnstädes växande antal bokar. De spridda bokförekomsterna norr om det egentliga bokskogsområdet. Skogsv.-fören. tidskr. 1906, s. 485. —
-FÖRYNGRING. skogsv.
2) konkret: (grupp af) unga bokar. Betesfred bör beredas bokföryngringarna. Skogsv.-fören. tidskr. 1904, s. 281. —
-GREN. —
-GRUPP. —
-HÄCK. —
-KRONA. —
-KRÄFTA. (röta på bok, förorsakad af) svampen Nectria ditissima Tul. Haller o. Julius Skogshush. 77 (1908). —
-LAF. på bok växande laf. Biatora rosella m. fl. allmännare boklafvar. T. M. Fries i Bot. notiser 1852, s. 72. särsk. om Bacidia rosella (Pers.) DNtres. Krok o. Almquist Flora 2: 121 (1907). —
-MYLLA. Bokmyllan, en lös, lucker, af maskar och insekter genomarbetad jordart, som i naturen täckes af ett löst lager multnande boklöf. Skogsv.-fören. tidskr. 1907, Fackupps. s. 27. —
-NÖT. (boke- (böke-) Lex. Linc. (1640; under fageus), Lind (1749; under buch-ecker)) (numera föga br.) bokollon. Af ekållon och boknötter kunna .. (svinen) göda sig i skogen. Broocman Hush. 3: 48 (1736). Linné Sk. 407 (1751). —
-OLLON. Salander Gårdsf. 53 (1727). Bok-ollon äro icke allenast en god föda för Svin-kreatur, utan deraf kan ock i hungers-nöd beredas et mycket bättre bröd för människor, än något annat nöd-bröd af bark och annat sådant. Alm. (LD) 1783, s. 43. Bokens frukter kallas bokollon och hafva inuti sig en kärna, som smakar likt hasselnötter. Berlin Läseb. 169 (1852). —
(2) -PLANKA. —
-PLANTA. —
-PLANTERING. (boke- Publ. handl.)
-SKOG. (boke- (böke-) G. I:s rég. 11: 241 (1537), Hansson N. vis. 68 (1907)) Och anname wij her medt all Ekeskog Bökeskog .. wdij wort besynnerligit hegn. G. I:s reg. 11: 293 (1537). Bokskogen med dess halfmörker och gräslösa släta mark. Strindberg Tr. o. otr. 4: 128 (1897). —
-SKOGS-REGION. Nordwall Sv:s skogar 48 (1902). Bokskogsregionen (i Sv.) .. Omfattar Halland, Skåne och Bleking samt södra Öland och begränsas i norr af granens sydgräns. Haller o. Julius Skogshush. 12 (1908). —
-SPINNARE. fjärilen Stauropus fagi Lin., ekorrspinnare, hvilken mest förekommer i bokskogar. 2 NF 7: 123 (1907). —
(2) -SPÅN, sbst.1 spån af bokträ. —
-STAM. —
-STOCK. —
-SVAMP. (boke- Wallerius) (föga br.)
-TELNING. —
-TICKA. svampen Polyporus fomentarius Fr., fnöskticka. —
(2) -TIMMER. —
(2) -TJÄRA. —
-TOPP. —
-TORF. Boktorfven, .. en fast, mer eller mindre sammanhållande torf, antingen bevuxen med ris eller öfverlagrad med bokblad. Skogsv.-fören. tidskr. 1907, Fackupps. s. 27. —
1) = BOK, sbst.1 2. O. Martini Läk. 29 (c. 1600). Bokträ lämnar ett tungt, lättklufvet, fast virke. Jönsson Gagnv. 465 (1910).
2) (numera nästan bl. i talspr.) = BOK, sbst.1 1. Var. rer. 56 (1538). Sv. lit.-tidn. 1818, sp. 522. —
-VÄXT. bot.
B (numera bl. med bygdemålsfärgad anstrykning): BOKE-ASKA, -BLAD, -FLÄSK, -HYGGE, se A. —
-KÄRL, -LÖF, -NÖT, -PLANTERING, -SKOG, -STAF, -STUBBE, -SVAMP, -TRÄ, -TRÄD, -VED, se A.
Spoiler title
Spoiler content